Yngste sonen kommer hem en kväll.

Han gör så några kvällar i veckan.

Öppnar dörren. Visslar på hunden. Letar upp mig.

Ja, alltid i den ordningen.

Denna kväll har han en omedelbar fråga, där han finner mig i min pysselfåtölj och andra sonen av någon märklig anledning liggandes på min säng; -vad vill du ha i födelsedagspresent?

Innan jag hinner svara blickar han ut över trädgården och svarar sig själv; – betala trädgårdsmästaren som kommer och klipper ner t ex avokadoträdet.

Där går jag i taket. Utan närmre eftertanke eller hänsyn eller någonsomhelst återhållsamhet ger jag ett svar som rungar:

Om presenten ska vara något som gagnar trädgårdens ägare och inte mig direkt kan det vara med presenter. Understryker att jag gör så gott jag kan för att jag älskar denna oas men taggen om att ingenting precis ingenting är mitt sitter där och gnager. Om grannarna skulle klaga kan de höra av sig till ägaren.

Småskrattande avskriver sonen frågan. Herregud! Jag är kränkt!

Senare skickar jag listan som jag skrev till Universum häromdagen till båda mina ungar. Antingen det eller ingenting. Fasen också!

Ja ja det kan hända att jag är lättkränkt men då får det vara så.

Med detta sagt bryr jag mig ju om denna trädgård väldigt mycket. Det tror jag alla vet. Ja, alla utom mina söner då.

Idag bjuder jag på en video som jag gjorde häromdagen. Sen laddade jag ner den för att jobba på den. Sätta prat eller musik till. Efter att ha laddat ner den på youtube, flyttat den till videoprogrammet på Macen, tänkte jag att det var roligare med den riktiga audion….hahaha! Ibland tror jag att jag slösar mer tid på alla dessa idee’ skiftningar än på att skriva.

Vill att ni ska höra de naturliga ljuden; fåglar, bilar, flygplan och grannar. Livet.

Så efter alla passager är videon till stor del naturell ha ha ha!

Tror inte att jag ska bli en vlogger, när jag blir stor, men här kommer beskrivningen i ord innan mitt verk.

Jag börjar rundturen på trappan utanför mitt sovrum. Där ser man först linblomman som står där som ett väldigt lyckat och roligt improvisationsprojekt.

Sen svänger jag till vänster där ni ser den stackars omplacerade kamelian som sett sina bästa dagar men som jag ju inte ger upp hoppet om i första taget. Finns det liv så finns det hopp. Potatisarna frodas och det vattnas i munnen av tanken på att jag ska få egen potatis. Man kan skymta en liten avokado som odlades samtidigt med den stora men fick stanna i krukan. Jordgubbarna som jag tryckt persiljan mellan då jag läst att sniglar hatar persilja. En liten kålplanta som jag aldrig förstått mig på sticker också upp.

Frön av tagetes har också fått singla ner lite här och var. Har lärt mig av Monnah att det håller borta ogräset.

Därefter sveper jag över till ön där flaskborstträdet hälsar mig varje morgon med sina underbart röda färg. Det surras för fullt där nu. Det gör mig glad.

Därefter går jag över krukan med mesembryanthemum (googlade…ni trodde väl inte att jag kunde det?!?) som jag lade till en ny planta i. Älskar dessa soldyrkande blommor.

Sen får ni en snabbtitt på persimonträdet omkramat av oleandern innan jag drar vidare över ännu en oleander och stjärnsjasminen (eller hur man nu skriver detta) som doftar himmelskt och äntligen täcker hela nätet där vi haft ett fult skyddstyg uppsatt länge för att äldste sonen inte skulle bli tittad på. Vet ju alla att förbipasserande bara vill se honom.

Ni blir påminda om min rosa roshörna igen som nu börjat regna rosa blad på marken. Där någonstans kommer ett annat ljud in som inte är bilar eller papegojor utan mera som ett drakljud (ja jag har livlig fantasi). Det är bara någon som öppnar ett garagejalusi. Trädgården ligger ju på garaget.

Kan inte låta bli i min jasminväggsvandring att visa mina blivande aprikoser igen. Mmmm vad jag längtar!

Små blommor börjar synas i granatäppelträdet som nu är så utväxt att man knappt kan se den gula rosen, rosmarinen i hörnet och blyblomman bakom som just nu inte blommar men sträcker upp sina tentakler i trädet.

På min väg tillbaka skymtar bouganvillean fram lite blygt mellan ljuskronorna som jag inser att jag borde ha varit lite hårdare mot med saxen. De anses ju som invasiva och jag kan verkligen förstå det. Fast vackra är de ju.

Fram tittar den röda rosen som också är i full blom.

Mitt lilla apelsinträd strax intill citronträdet som sträcker sina farmorsgrenar (kan vara mormor också) över i skydd.

En snabb titt mot lagerbladsbuskarna som jag inte alls är nöjd med. Bra att de står i skämshörnet. Längst bort står avokadon som min son alltså tycker tar för mycket plats.

Och så slutar jag min promenad vid mesembryanthemum ( nu när jag lärt mig namnet…) som är granne med de små sköldpaddorna.

Håll till godo!

Kan tänkas att jag tar en runda med de gömda hörnen nästa vecka…lite cliffhanger!