ingen utflykt.

Om man inte räknar promenaden jag drar iväg på själv efter att ha försökt få min hund med på noterna för hundrafemtioelfte gången.

Han vill stanna hemma. Gärna träna i trädgården. D v s leta godisar. Det bästa han vet verkar det som.

Så jag går. Planen på att hitta något ställe dit vi kan dra han och jag får jäsa lite i mitt huvud.

Tänker på kompisen som har restaurang. Om vi kör åt det hållet. Dyker upp bara.

Fast inte dagen efter Eurovision Song Contest. Känner mig mosig och lite bakis. Såg den med B på min soffa. Vin och chips i högsta hugg. Sen turades vi om att sova. Konstaterade att fel låt vann (vad tusan var det för skit Österrike?) och att det var ett mirakel att vi satt där ihop då vi missuppfattat dag på var sitt håll och löst det efter ett otal meddelande.

De vi också kommenterade var osolidariteten som råder mellan San Marino och Italien. San Marino lägger 12 poäng på Italien. Italien gör inte samma sak på San Marino. Trots att de använt sig av San Marinolåten under hela den evighetsvecka som San Remo varar. Antar att Gabry Ponte fått betalt för det förstås.

Tävlingen verkar ha blivit en ”bästasceneffekternaochtappakjolen”-uppvisning. Poeter och underbara röster har inget där att göra.

Känner att jag fått nog. Jag ska nog sluta titta.

Hejade på Kaj och Lucio Corsi. Såklart! De kändes som rent vatten i ett hav av dynga.

Jag tyckte mycket om Greklands bidrag också. Gillar när man hör ursprunget blandat med lite modernare tongångar. Plus att hon har en fantastisk röst.

Sådär ja, nu har jag tråkat er med ett musikinlägg till.

Sonen tyckte att jag skulle se på tennis istället som B trodde att hon skulle göra då hon fattat söndag istället för lördag.

Som om jag skulle tvinga honom att titta på ESC.

Tvingar ingen.

Inte ens mig själv.

Förstår inte heller hur man kan utesluta vissa länder p g a politik men att andra vars ledare gör precis lika fula saker får vara med.

Tycker inte om det.