Jag tänkte filma mina gömda hörnor och låta er höra min ljuva röst.

Sen orkade jag inte. Sen regnade det igen.

Därför smög jag snabbt ut och fotade igår innan nästa regnomgång satte fart på nytt.

Här kommer så hörnet bakom granatäppelträdet. Det med den underbara rosmarinbusken allra längst in.

Den är liksom numera inbakad i stjärnjasmin, granatäppelträd och blyblommebusken.

Fast den växer och frodas. När hunden blir ordentligt skrämd av upprörda grannar eller oss så kan man sen hitta honom långt där inunder med sköldpaddorna som förskräckt undrar vad den där stora pälsklumpen ska därinne och göra. Det är liksom ett av deras tillhåll med.

Hittade en bild på hund och rosmarin tagit för tio år sedan. Ingen möjlighet att gömma sig då precis.

Sen har vi då hörnet med avokadoträdet som sönerna tycker tar för mycket plats.

Jag håller ju inte med och dessutom gömmer den ju lite alla de plastlådor och annat som hör bokashin till inför att jag tar ett riktigt beslut om hur jag ska göra med detta.

Det verkar inte vara en bra ide’ att gräva ner direkt i trädgården för jag har ju en grispelle som käkar precis vadsomhelst och även om jag vet att det inte finns farliga ben eller annat en hund kan tvärdö av är jag inte helt säker på att han inte blev så sjuk, häromveckan, av just detta mumsande.

Det blir ingen fantastisk jord av detta avfall hur mycket jag än blandar det med annan jord och låter det stå i tusen månader. Får väl läsa på igen. Undertiden gör jag en ny paus i denna återvinningsprocess.

Jag har ett litet avokadoträd också som jag satte i kruka samtidigt med det som hamnade i jord 2019. Det ser inte lika frodigt ut.

I samma hörn står trädgårdsavfallstunnan.

Kommer på att jag inte skrivit om hörnet där de rosa rosorna står.

Där finns ett litet hus som förre ägaren byggde till sköldpaddorna.

Hittar ingen fin bild på det men när jag sitter här och bläddrar hittar jag en bild från när vi byggde uteplatsen. Tio år sedan det med.

Där skymtar det lilla huset fram minsann. Det ser inte ens ut som vår trädgård haha!

Till sist hörnet intill mitt sovrum. Där jag nu ryckt upp den sista stackars vita rosen. Den hade inte ens ett grönt blad och det var ingen svårighet att dra den ur jorden. När livet är slut så är det det.

Detta hörn är favoritstället för hunden att gräva upp bokashirester att tugga i sig. Funkar varken med stora stygga räfsan eller dödshot. Han bara gillar att gräva där.

Denna veckan har jag varit tvungen att vidta säkerhetsåtgärder i min lilla köksträdgård då jag misstänker sköldpaddornas framfart på mina stackars nya små plantor som helt plötsligt saknade blad.

Fast sen ser jag att basilikan har tuggade blad igen så kanske var det inte sköldpaddor utan sniglar.

Det finns en möjlighet att jag tvingas ta ner nätet igen för att tillåta mina tre pansarvagnar att klättra upp för att ta hand om sniglarna.

Ska bara låta de andra växterna få växa sig lite starkare först.