Ibland undrar jag det.
T ex när jag blir trött redan i tanken på att planera en utflykt.
Det är så skönt att bara strosa omkring hemmavid. Pilla lite här och där. Sitta som en säck potatis i trädgården och kanske låtsasläsa i en bok.
När jag ser min hund som ber mig öppna dörren ut till trädgården när vi kommer tillbaka efter minibajsrundan på morgonen, tvärnita och dra hemmåt när han gjort det han skulle på samma runda eller gnälla järnet när jag tar med honom i bilen så undrar jag ju lite om vi kanske är av samma skrot och korn han och jag.
Visst skyndar jag mig ut för att ta mig frukost därute om inte regnet redan hunnit börja.
Visst drar jag hemmåt så fort jag handlat det jag skulle eller varit på det där läkarbesöket.
Visst bråkar jag med gps:en och tänker tusen gånger vad sjuttsingen jag skulle överge min solstol/säng/soffa för idag för.
Jag är nog en hemmafis trots allt.
Det har jag också blivit anklagad för många gånger tidigare i mitt liv.
Så kanske är det sant…
Faktum är att jag har väldigt många intressen som lugnt kan göras just hemma.
Alla ursäkter är bra utom de dålig.
Men visst är jag trygghetstörstande precis som min hund.
Det är såklart det som hindrar mig.
Tänker att jag kanske inte får tag i den där goa eftermiddagsfikan (daddlar och choklad) om jag far iväg någonstans.
Äsch, ni hör ju! Hittepå ursäkter.
Fy skäms på mig!
Man kan ju faktiskt packa ner fika.
Ledsen att ni ska behöva vistas i mitt huvud på detta vis.
Fast ni kan ju scrolla vidare och låta bli att läsa förstås.
Ska försöka överraska mig själv genom att bara ta bil och hund.
Bara dra.
Sen får vi se.
Fast det får bli imorgon för idag måste jag avsluta ett projekt.
Och nu kommer snart regnet igen.
Ursäkter…inget annat än ursäkter.
Ursäkta mig för det!
Pranayama i Rom 
Jag älskar dagsutflykter, men det som kan göra mig alldeles matt ibland är tågresorna… med hundar, packning, fullproppat med folk, förseningar… you name it 😀
Jag tänker att det skulle vara så grymt skönt att bara kunna packa in i en bil och dra, istället för att böka med tåg. När vi har hyrt bil har det verkligen känts superlyxigt 🙂 I Sverige hade vi ju bil, men här i Bcn är det bökigt med bil.
Samtidigt är det otroligt smidigt när det funkar bra så att säga, och ur ekonomiskt synpunkt oerhört billigt, då vi i princip åker gratis både norrut och söderut, mot kusten och uppåt bergen. Men trängseln avskyr jag…
Min man är också en hemmagris, och har inte alls lika stora behov som jag att åka iväg på utflykter 😀
Det viktiga är ju att du mår bra iaf, och trivs du hemma är det ju inte så mycket att fundera på 🙂
Kram på dig!!
GillaGillad av 1 person
Känner bara att jag behöver ”byta luft” och då måste jag övertyga soffpotatisen i mig. Sen är det ju härligt när man är ute…Kram tillbaka
GillaGilla
Jag har blivit alltmer hemmagris. Gillar utflykter, men inte varje vecka. Ibland kan jag komma på mig själv med att inte varit utanför grinden på ett par veckor. Så du har ju faktiskt längre koppel än jag 🙂 Kram
GillaGillad av 1 person
Rastkoppel😂
GillaGilla
Känner med dig och känner igen mig själv också. Jag har alltid gillat hemmets trygghet och många av mina intressen har varit lättast att utöva just hemma. Många blir faktiskt mer trygghetstörstande med åldern. Jag försöker anstränga mig för att hitta på ”överraskningar” så det inte bara ligger på maken, han som gillar utflykter och lite andra vyer. Jag tror du kommer iväg på den där utflykten då du bara drar iväg, rätt vad det är lättar du, tar med den verkliga hunden och drar iväg ut i det oväntade. Kram!
GillaGilla
Det var nästan alltid mitt ex som hittade på. Han hade svårt för att bara stanna hemma. Så olika! Kram
GillaGilla