Rättare sagt på en vecka.
För i morgon är det Italiens nationaldag och på fredag Sveriges.
Här firar man genom att flyga med militärflygplan som sprutar ut grönt, vitt och rött över Vittoriano-monumentet.
Det ser väldigt effektfullt ut men jag tänker inte ta mig till centrum för att skåda detta.
Bilder på nätet får duga.
Funderar på om jag ska gå på det firande som anordnas på Svenska kyrkan på fredagkväll.
Kanske kanske inte.
Jag har ju stått där och sjungit med barnen om det glädjerika sköna och att man vill leva och dö i Norden.
Funderat på dess mening. Att jag sen 32 år alltså fortfarande ska sjunga om att leva i någon sorts drömland jag egentligen inte vet så mycket om längre. Läser om det men det är ju långtifrån som att leva där.
Sen kan jag inte låta bli att jämföra de två nationalsångerna; Italiens talar om att kämpa. Att man är redo att dö för sitt land om så behövs.
Sveriges talar om naturen. Om lugnet. Inget go i det alls.
De känns båda märkliga för mig som kanske är lite mitt emellan. Lagom hahaha!
Eller så platsar jag varken här eller där?
Vilken tur att vi får det hela avklarat på en vecka om året då.
Pranayama i Rom 
Nationalism är ju något som är väldigt klurigt att förhålla sig till, oavsett vad man lägger in i namnet. Att ha en tillhörighet, känna gemenskap och faktiskt vilja kämpa för någon annan också är fint tänker jag, som att ha en bostadsrätt och sköta den, trappuppgången och allt annat eftersom vi alla kan dra fördelar av det. I en hyresrätt där folk skiter i att hålla efter, slänger skräp i trappan, låter barnen klottra utan att hålla efter – jag bryr mig bara om mitt, skiter i det som inte är mitt ansvar. Det är hyresvärden, grannarna eller Någon Annan som är ansvarig. Jag bryr mig inte om att gå någon extra mil ens för en människa som jag hör gå på toa varje dag. Så känns det som att många ser på Sverige nu. Som knappt kan tänka sig att ha på sig en tröja med svensk flagga då det är fotbollslandskamp. Det är mycket intressant. (Jag håller helt med om de olika nationalsångerna, förresten. Den svenska handlar ju inte ens om Sverige, haha.) Kram.
GillaGillad av 1 person
Exakt så! Tror inte att många Italienare håller med om sin nationalsång heller. Här har folk slutat att kämpa. Går till jobb som bara suger ut för att ”vad ska man annars göra” och ”annars tar de någon annan”. De är inte bara i Sverige man skiter i allt. Det är över hela Europa…tror jag. Kram
GillaGilla