Jag brukar tänka att jag fick en vinterbebis och en sommarbebis.

Det bara blev så. Planera gick ju inte alls här hemma. Det insåg vi snabbt.

Barn kommer när de kommer. Om de kommer. Och de gjorde de till slut.

Sommarbebisen fyller år idag.

Tjugoett år. Jag måste skriva ut det i bokstäver för att fatta det.

Det har alltså redan gått 21 år.

Om jag har en vinterbebis och en sommarbebis så är det också en skrattbebis och en truligbebis. Naturligtvis har båda två delar av dur och moll.

Men denna sommarbebis var från början den som skrattade redan när man bytte på honom.

Bubblande skratt när man rörde honom. Skrek gjorde han bara när han var hungrig. Annars inga sura miner.

Kanske var det också för att han är född på sommaren som vågorna blev en sövning för honom. Där andra barn blev nervösa och skrek så att det hördes över hela stranden somnade han och sov till havets ackomanjemang.

En liten vattenpojke. De följde honom sen när vi gick på babysim han och jag.

Läraren sa att han var född att simma. Otroligt rörlig. Kanske var det också för att han fick börja innan sin bror, som var 8/9 månader när jag fick tummarna loss. Jag hade fått in vanan så lillebror fick börja tidigare. När man bara är tre månader finns det där fostervattensminnet kvar. Simreflexerna har inte kommit av sig än.

Sen fortsatte han att föredra vatten framför t ex snö.

Det visade han tydligt då vi en gång åkte till bergen i Abruzzo för att just låta barnen leka i snö.

Det ogillade han så mycket att han hela tiden gömde bootsen och plockade fram badtofflorna för att gå till simbassängen som fanns på hotellet vi bodde på.

Visst ser man den anklagande blicken?

Och lättnaden då badrocken i stället kom på.

Han säger fortfarande att han inte tycker särskilt mycket om bergen. Traumatiserad kanske.

Vatten är liksom hans element.

Simmade gjorde han också och vann en tredje plats i frisim då han var 9 år…minns tyvärr inte hur långt.

Sen ville han dock sluta till förmån för Kung Fu.

När jag hör en mormor som skjutsar sina barnbarn på alla möjliga simtävlingar är jag förstås glad att han inte ville fortsätta.

Idag fyller han alltså 21 och är fortfarande ett vattendjur när han får tillfälle till det.

Jag sätter inte in några bilder på honom som tjugoettåring. Då kommer han att avsäga sig all släktskap med mig hahaha!

Idag firar jag alltså min, stora, vattenbebis!

Och jag har precis kramat om honom då han kom hit med G för att hämta sin present.