4.50 vaknar av att jag hör sonen låsa gallret till trädgården. Tydligen har han rökt en cigarett. Troligtvis har han spelat hela natten. Han har vänt på dygnet som en bebis. Jag hör fåglarna som har börjat sjunga så smått. Ligger kvar i sängen en stund till. Kanske kan jag somna om.

5.10 går på toa. Där hittar jag hunden. Utsträckt på golvet har han hittat det svalaste stället just nu. Cikada-kören har redan kört igång. Det kommer att bli en het dag. Tänka sig att jag tyckte det var kul med cikador en gång. De lät semester. Det gör de inte längre.

5.30 ger upp och går ut med hunden. Det blir alltid en mycket kort runda i kvarteret. Det som behövs, tycker han. Han är inte upplagd för motion alls även om det skulle vara bästa tiden just denna morgonstund.

5.50 är vi tillbaka. Inte så tokigt ändå med tjugo minuters runda. Något slags rekord. Går på toa igen. Ja, min morgon är lite så. Min kropp behöver tid. Mycket tid.

6.00 sätter jag mig på meditationskudden i trädgården vid trädet. Hör några hundar som skäller i hundrastgården där nere i parken men min hund verkar inte berörd av dem alls, som tur är. Han lägger sig till ro bakom mig.

6.35 ger jag upp mina efterföljande yogaövningar på grund av ettriga myggor (måste komma ihåg att spreja mig innan jag går ut på morgonen) och ontskitet i mellangärdet. Ibland får jag bara gilla läget även om rörelse brukar funka. Sätter tillbaka solstolar och kuddar som jag plockat bort kvällen innan då jag vattnade gräset.

7.00 tar mina mediciner efter att ha satt nya toarullar (som ni kanske förstår behövs detta) i båda badrummen och sen gör jag i ordning frukost till mig och hunden.

7.10 äter vi vår frukost i trädgården vid bordet där det redan börjar bli i varmaste laget att sitta. Efteråt skriver jag dagbok. Hittade en underbart fin skrivbok när jag letade efter något helt annat i en pappershandel och den fick följa med mig hem. Det finns saker jag inte kan skriva här i blogger som passar utmärkt i skrivboken. Det finns saker jag först behöver elaborera ordentligt och då hjälper det att skriva ner mina morgontankar med en helt vanlig penna på helt vanligt papper i en ovanligt vacker skrivbok.

7.25 sätter jag mig i gungstolen. Världens bästa plats. Det allra roligaste med den är att vännerna jag fick den av inte visste något om min önskelista till Universum. Alltså fungerar det att skicka ut önskningar i världsrymden. Sitter så ofta jag kan i min nya kärlek. Ren njutning.

Sköldpaddorna är väldigt aktiva vid denna tid på dagen. De prasslar runt i löven under buskarna och kommer emellanåt ut för att kolla vad jag och hunden håller på med. Tänker att jag älskar dessa rultiga gumpar. Det är något tryggt med att se dem.

Jag är sugen på en kopp kaffe till. Fast då kommer hunden att bli störd. Han har stenkoll på mig och just nu ligger han totalt avslappnad i det torra gräset (det hjälper inte så mycket att vattna).

7.45 går jag in och brygger mig en kopp kaffe till. En grannhund fick med sitt larmande upp hunden ur sin dvala. Om det ska skällas så är han helt klart med. Jag måste också leta mat till sköldpaddorna. Torrt gräs kan de inte leva på. I kylen har jag bara sallad och det har ju elaka gruppen för sköldpaddsägare upplyst mig om hur fel detta är. Jag gick ur gruppen men det är som att varje gång jag tar i något att ge till sköldpaddorna så ljuder de där pekpinnarna i mina öron igen. Skriver upp en lista med paddemat. Ska ju ändå handla senare. Sallad får duga så länge.

8.00 sjunker ner i soffan för att blogga med persiennerna nere. Här kommer solen nu att stå på en stund. Lägger fjärrkontrollen till fläkten bredvid mig om det skulle behövas. Jag har på vägen hit konstaterat att spishällen är grisig, köksmöbeln där kaffekokaren står behöver göras i ordning och sonens skräphög på bordet borde det röjas i. Det tar jag sen. Jag måste också tvätta lakan. Sen. Sätter snart på fläkten och hunden som följt med in efter att ha sprungit två tokrundor i trädgården drar ut igen. Hur varm han än är avskyr han allt vad fläktar och luftkylare heter. Ute visar temperaturen 26 grader. Inne 32, så han har ju lite rätt. Galna människor. Galen människa. Han vet ju inte att jag inte är uppkopplad i trädgården. Han vet inte vad uppkoppla är. Koppel ja. Förresten tror jag han skulle strunta i det om han visste skillnaden.

9.00 har jag skrivit färdigt och publicerat inlägget om maskar. Är det rimligt att lägga en hel timme på okynnesskrivande som inte leder någon synlig stans? Vet inte svaret. Fast det är kul. Det måste väl ändå gällas? Och en timme är väl inte så långt ändå? Väl?

9.20 läst färdigt och kommenterat favoritbloggar. Kör igång tvättmaskinen och tömmer diskmaskinen. Plockar och grejar. Torkar av men låter bli sonens skräphög. Orkar inte ta i den. Går istället till badrummet för att borsta hår och tänder. Fast inte med samma borste. Visst rationaliserar jag saker men inte just borstandet. Jag putsar också spegeln som ser förfärlig ut. Då jag jobbar med tandtråd så att hygienisten ska bli stolt över mig…eller för att jag mår bra av det…så är detta särskilt märkbart på spegeln. Hur gör man för att inte få en spegel full med äckligt grejs från munnen? Kan man ens det? Hunden som hela tiden legat på badrumsgolvet får sig en kli. Han bjuder in till det. Herregud! Inser att jag låter som en våldtäktskvinna. Han bjuder väl inte in till att jag ska klappa honom lika lite som en tjej med kort kjol bjuder in till annat skit. Fy vad lågt jag tänker ibland! Det är ju jag som vill klappa honom. Punkt slut!

9.50 Kör in luftkylaren till mitt ”hobbyrum” där minstingen tryckt ihop alla tyngdlyftningsattiraljerna för att jag ska få plats att sy. (gullunge!) Jag visste inte ens att man kunde göra så. Det är dessutom ingen som har lust att lyfta tyngder nu när värmen fallit tungt över oss.

Jag har ett projekt. Jag ska sy en klänning av ett gammalt påslakan från IKEA. Alla syr klänningar av gamla lakan. Det vill jag också. De senaste dagarna har jag mätt och klippt ut efter en favoritklänning och nu ska jag alltså sy ihop allt. För detta har jag lagt undan virkprojekten jag har i mitt huvud. Hittar ändå inte rätt färger. Tror att det ska lösa sig om jag lägger undan det ett tag. Eller så masar jag mig iväg till affären. Fast nu ska det sys.

Sätter på sommarprat i högtalaren och kör.

13.00 bestämmer jag mig för att ta matpaus. Gör en grekisk sallad och värmer en halv pinsa. Ja, tyvärr måste den värmas. Fast jag låter den svalna innan jag äter den. Därefter hänger jag lakan. Det känns som att gå emot en het, varm vägg att gå ut. Tur att solen inte längre står på där. Plockar undan disk. Torkar av. Gjorde jag inte det nyss?

14.00 lägger jag mig på soffan med fläkten på igen. Dags för siesta = mobilscrollande och bokläsning. Somnar och tappar kindleplattan på golvet. Vaknar. Läser ett kapitel med kindleplattan mot soffryggen så att den inte ska slå sig hårt igen. Somnar igen.

15.30 vaknar jag med ett ryck. Sonen är i köket och stökar runt. När jag kommer dit sätter han sig för att äta en stor tallrik pasta med köttfärssås. Skulle vi inte köra och handla? Undrar jag då. Han förklarar att han ska bara; äta färdigt, ta en kaffe och en cigg, spela ett parti på datorn till och ta en snabbdusch sen så… Jag gör iordning en chailatte och tar en glass i frysen. Äter och dricker medan jag kollar lite i vad som hänt sen i morse i bloggvärlden.

15.45 ringer en vän som vill hålla mig sällskap när jag vattnar på Svenska kyrkan. Just det ja, det har jag ju lovat att göra. Förklarar att jag måste på något vis hämta nycklar först annars kommer jag ju inte in. Förresten är det nästa vecka jag lovat börja med det. Lite orolig är jag över att min vän ska ta en massa bussar i värmen för att komma och hjälpa sin tjugo år yngre kompis. Fast hon vill för det är kul. Vi brukar också ha det väldigt mysigt…Nåja, hon vet väl vad hon gör…

16.00 är jag tillbaka tillbaka vid symaskinen. Inser att jag gjorde fel med fickorna. Får sprätta. Jag glömmer bort mellan syvarven hur det var man gjorde. Detta projekt får ta tid. Det har jag lovat mig själv.

18.00 tittar sonen in. Han är redo att åka till affären. Det blir ett konstigt mathandlande. Sonen är nervös för det som ska hända dagen efter. Hans framtid hänger på det. Därför kan han bara handla för dagen och det ska gå SNABBT. Det är hjärtskärande och irriterande på en och samma gång. Vi får med oss en limoncello. Det blir bara vi två ikväll och vi behöver göra något speciellt då. Egentligen borde han gå ut. Festa runt. Fast med vem?

19.00 är vi hemma och har stuvat undan det där halvfärdiga inköpet. Jag gör ett yinyogapass framför fläkten. Vi har bestämt att det blir kvällsmat sent. Det är ändå för varmt innan. Plus att sonen åt lunch sent.

20.00 Går jag ut med hunden i trädgården. Kastar lite boll som han jagar halvhjärtat. Han är ingen bollhämtare. Fast han går igång och springer lite. Retas också med en utav sköldpaddorna. Det är hans senaste ”innelek”. Kanske för att han vet att jag inte vill det.

20.15 gör jag iordning mat och medicin till hunden och ger honom det. Röjer efter sonens sena lunch.

20.30 skär jag potatis som jag stoppar i airfryern. Det blir varmt med den också men inte på långa vägar så hett som med stora dumma ugnen. Går ut och sätter mig i gungstolen och håller koll på när jag ska gå in och röra runt i potatisen. När potatisen är klar steker jag vegokorvar (fuskar ibland) och gör en minisallad till mig själv (sonen vägrar röra ”kaninmat”). Sonen steker en stek han valt för kvällen. Hunden som ätit upp sin mat får en dentastix efter att jag tror att jag stoppat i honom de tre pärlorna med kosttillskott för hans skinnklåda. Han hatar dem. Tror, för dagen efter hittar jag en i trädgården. Hur han gjorde? Som katter gör. Det finns massor av skrömslen i en djurmun. Tydligen.

21.15 äter vi i trädgården. Vi pratar och skämtar om morgondagen. Om att detta kan vara hans sista kväll i frihet. Om att det isåfall inte är helt rättvist. Rättvist för att det han gjort var dumt. Orättvist för att den som anmält honom inte heller var guds bästa barn. Skämta är det bästa vi kan göra. Humor är det bästa. Alltid.

22.00 har vi druckit några små glas limoncello. Sonen häller upp ett till. Då går strömmen i hela kvarteret. Alla hemlarm sätter igång. Det hände häromdagen också. Troligtvis p g a alla AC som går på högvarv. Denna gången kommer strömmen dock tillbaka snabbt igen. Det gör inte vår wifi och vissa larm fortsätter.

22.30 är allt återställt utom routern som vägrar koppla upp sig. Jag har fixat färdigt i köket och går runt kvarteret för att kasta plast och röra på mina lurviga, medan sonen försöker ringa vår operatör. En hel gata är fortfarande utan ljus. Det är både skönt och lite obehagligt att gå i mörker. Så ovant. Kanske mest det.

22.50 sätter mig i gungstolen med en tonicwater med saften från en halv lime i, Så gott att avsluta en varm dag med. Ett larm fortsätter tjuta. det är 28 grader ser jag på mobilen. Egentligen vet jag ju det för det känns som mina tunna kläder sitter klistrade på kroppen. Det behövs inte kollas någon temperatur egentligen för att inse hur galet allt detta är. Att bara fortsätta bo i detta. Att tvinga min hund, som är gjord för annat klimat, att stanna kvar i detta brinnande h…..e.

23.45 Efter snabb dusch i badkaret (för i duschen ligger hunden), tandborstning och påfyllnad /startande av luftkylaren skriver jag ner lite snabba tankar i min andra agenda och lägger mig i sängen. Precis då slocknar även sista galna larmet. Jag läser en stund. En liten stund. Sen slocknar jag också.

Och för att inte göra allt till en seg jäkla cliffhanger som ni känner er tvingade att gå in här igen för att kolla hur det nu gick så får ni veta här och nu; Min son är helt fri och här ska det firas med sönerna två i kväll!!!!

Sån otrolig lättnad. En enorm sten som ramlat av oss alla.

Och sonen fixade med envisa telefonsamtal WiFi’n också…annars hade jag ju inte kunnat bomba er med världens längsta blogginlägg (överdriver jag vet).