Jag är besatt av månen. Det kanske är lite nattdjur i mig i alla fall fast jag inte alls tror det.
Något drar mig mot fullmånen.
Då jag beger mig ut på promenad varje…nästan varje kväll, efter mat och undanstökning av allt, blir det naturligt att kolla lite var månen är någonstans.
Jag är lite irriterad på att man måste leta efter den mellan hus, gatuljus och andra konstigt placerade konstruktioner. Det är för mycket saker i vägen för mig och naturen. Man kan knappt se några stjärnor från min trädgård på grund av hus och grannarnas ”jagatjuvarljus” som står på hela kvällen och natten. Samt ljus som lyser upp garageinfarter och gatuljus…igen.
Första fullmånekvällen hittade jag månen bakom kyrkan i parken vi alltid gick till när min hund var en promenerande hund.
Den hängde mycket riktigt lågt denna gång men jag vågade inte gå in i parken. Jag hörde röster där inne. Troligtvis ungdomar som flamsade och skrattade. Det kändes ändå inte som en bra ide’ att traska rakt in i mörkret för att fota månen. Sa hon som vill ut och leva ensam i naturen hahaha!
Sen hade jag också bara mobilen med mig. Knäppte av ett foto nerifrån kullen. Det blev såhär;

Igår kväll stoppade jag ner kameran i min lilla väska. Först tänkte jag att jag borde ta mig upp på takterrassen på vårt femvåningshus, men mitt dagdjur tog över och sa att det kan finnas hemska nattsaker däruppe så jag strök den tanken och tog en ordentlig runda utifrån parken från andra hållet. Där såg jag ingenting.
Däremot när jag var på väg uppför backen hem, jag bor ju på en kulle, såg jag den över kyrkan.
Fast utgångsläget var detta för fotografering. Och jag är verkligen inget proffs.

Stod en bra stund med kameran på en pelare intill grannhuset. Zoomade in och lekte värsta naturfotografen.
Till och med den fula moderna kyrkan blev suggestiv och nästan lite vacker med denna gula fullmåne i Stenbockens tecken (tror inte på astrologi men jag tycker det är lite kul hehe!).

Zoomade ännu mera. Sa ju att jag är besatt!

Ni får säga vad ni vill men det är något speciellt med månenergi.
Vi styrs av den om vi vill det eller ej.
Och jag, jag sätter mina intentioner.
Just in case!
Goddagens!
Månen ja… vi har också ett speciellt band, den och jag… Vid nymåne sätter jag intentionerna, manifesterar och slänger fram mina tankar. Vid fullmånen manifesterar jag lite till och försöker lämna de negativa tankarna för att ge plats till nya föresatser.
Jag tror starkt på månens kraft och jag har åtskilliga händelser som har förankrat den tanken än mer.
Som du säger är det såklart en helt annan upplevelse att vara i naturen och möta månen, och på tal om stjärnhimlar… Kommer aldrig glömma stjärnhimmeln i Pyrineerna när vi tältade däruppe bland bergstopparna, den vackraste och mäktigaste jag nånsin upplevt i hela mitt liv ❤
Kramar!
GillaGillad av 1 person