Först trodde vi att de redan hade spelat i år; AdbaCadabra. Eller rättare sagt B trodde att de spelade i lördagskväll när vi satt och hängde i min trädgård och pratade en massa strunt.

Jag trodde att de hade spelat på fredagen då vi egentligen hade en annan planerad konsert som blev annullerad av självaste sångaren. Eller rättare sagt vi fick inte komma dit. Hen skämdes. Det fick hen’s föräldrar inte heller och det var nog det värsta.

När B gick hem efter tolv på lördagen kollade jag konsertlistan igen. Abba-tributebandet skulle spela söndagen den 20:e juli.

Snabbt messade jag B och innan vi sa god natt igen hade vi bestämt oss för att gå dit.

De var precis så underbara som förra året. Roliga, bjussiga och framförallt musikaliska.

Jag skrev om dem i fjor också i Musikonsdag #9, inlägget.

Vi sjöng med så att rösterna var slut när vi gick hem och jag dansade för glatta livet tillsammans med mängder av andra människor.

B satt på en stol för hon har gjort sig illa och kunde inte dansa med.

Jag till och med rördes till tårar. Det är något med det där minnena från förr som ABBA alltid innebär för mig. Skämdes lite när jag torkade mina tårar och försökte låtsas som att det är den där jädrans infektionen (som förövrigt snart är ett minne blott).

Det var en underbar kväll. Alltså det var exakt samma repertoar som förra året. Samma klädbyten och tjejerna gick ner i publikhavet och sjöng en stund precis som då. Ändå var det lika fantastiskt kul. Vi sa sen att vi bara vill se mer av dem.

När ni läser detta är jag på väg till Sverige.

Högt upp i luften. Då jag skriver inlägget kommer jag på att min personliga favorit. Den låt som jag har som ringsignal på mobilen inte alls var med.

Det råder jag bot på här med de riktiga ABBA’s underbara video.

Eagle måste få finnas med ju.

Sa jag att jag gillar ABBA???

Sa jag att jag gillar fåglar???