Igår kväll var det ett märkligt ljus på himlen. När jag satt i min gungstol kunde jag höra ett mullrande på avstånd. Då jag hela tiden slumrade till gick jag in vid elva tiden och stoppade alla kuddar och vattenkänsliga saker under taket där ute. Detta trots att jag vet att det regnar in lite från taket.

Men det har varnats för ”Vargen kommer” nu länge. Vanligtvis kommer det små oskyldiga moln fulla med sand som de droppar över oss. Om man hör tillräckligt länge att vargen ska komma utan några som helst resultat i den vägen kan man lätt strunta i det som kroppen och sköldpaddorna redan vet. Oron, mullret och att sköldpaddorna inte kastade sig över maten i morse, inte ens de små borde vara nog med ledtrådar. Eller?

Naturligtvis kommer inte den snygge vargen med isblå ögon och skyggt förhållningssätt.

Nej, den är rasande av hunger och ger sig på allt den kommer över.

Därför vaknar jag kvart i två över att det verkar som regnet öser in överallt. Tar mig sömnfull ut i köket där sonen står i dörren och röker och skådar ut över en makalös teaterföreställning. Avokadoträdet praktiskt taget lägger sig ner för vindhurringarna och likaså flaskborstträdet.

Han säger att han står i dörren för på stolen utanför där han brukar sitta piskar regnet för fullt.

Skräckslagen sticker jag ut huvudet för att se hur det är med tvätten. – Jag drog in allt! säger sonen som förstår mina tankar.

Det finns inte en chans att vi ska kunna ta oss ut och plocka in det som ligger under taket i trädgården. Förmodligen dygnsurt om det inte blåst vidare till ett annat öde. Vi hör hur det klirrar och saker landar på gatan. Det är fullständigt kaos.

Sonen har också stängt alla fönster. Bra.

Hunden hittar jag i hans rum. Han hyperventilerar för alla tunga smällar den ilskna vargen himlen bjuder på. Undviker att säga ”din stackare”. Bara konstaterar att han är där. Ingenting hjälper när han tror att det är världens undergång som är här.

En halvtimme pågår det hela och jag ser dagen efter hur hela kvarteret svämmat över.

Träd (inte mina förstås) har fallit men sakerna under taket är förvånansvärt nog där allihop. Bara lite blöta förstås.

I morse hade jag sedan länge tänkt ta ett städtag i garaget. Sånt som aldrig blir gjort måste ibland göras. Har tänkt att det är en bra ide’ att göra det när jag sett att det gamla paret som har bilen intill och som inte kan komma ut om jag står där med min bil tydligen är borta på semester.

Jag får vänta till klockan är elva för elektriciteten är borta i trappor, hiss och garage och utan den kan jag inte öppna min box.

Onödigt att säga att grannen är tillbaka. Det var de inte igår.

Fast jag städar på och ingen kommer för att hämta bilen.

Mycket tankar blir det i ett garage där det en gång var tänkt att man skulle fixa och dona.

Där cyklar som aldrig blir använda hänger redo för att plockas ner.

Sörjer en stund allt det där som inte blev.

Sen ser jag också att jag har lite mosaik som inte ska vara mosaik där på golvet.

Fast det får jag fixa en annan dag.

Det är skönt att få bort det värsta.

Skönt att kunna bocka av en sak till på min att-göra-lista.

Och lugnet efter stormen går inte av för hackor.