Jag har en kompis som dyker upp så där då och då under åren.

Vi jobbade ihop på WFP för 25 år sedan.

Sen träffades vi regelbundet med våra familjer när barnen var små. Hon har två flickor och äldsta flickan är lika gammal som min yngste.

Sen flöt vi ifrån varandra. Det blev svårt att få ihop några träffar.

Så en vacker dag ringde hon mig då jag precis hade separerat. Vi skulle försöka träffas. Sen blev hennes bror sjuk. Därefter blev jag sjuk.

Där någonstans dök hon upp igen. Hon kom hem till mig en kväll och hade med sig mat för hon skulle få mig på andra tankar, jag klarade ju inte ens att äta en bit potatis just då, vilket hon delvis lyckades med. Risotton hon hade med sig var god och slank bra ner.

Hela tiden både den gången och medan vi sedan hördes via whats’app talade hon om en terapi. Skickade info. Tipsade om en turkisk serie på netflix; Another self. Allt talade om familjekonstellation. Jag såg serien. Tyckte om den fast jag fortsatte att vara lite skeptisk.

Ibland när man kanske behöver något så måste det gro först innan man kan ta in det.

Så jag lät det vara. Kollade på om det fanns här och upptäckte att psykologen jag gått en annan kurs för strax innan jag blev sjuk använder just denna terapi här i närheten.

Fast jag tänkte; inte nu! Gick vidare med mitt liv som ju också blivit fullt med läkarbesök och medicineringar på nytt.

Så hände det där igen. Det som upprepar sig i mitt liv och som jag inte alls förstår. Jag får över mig att jag borde ha reagerat och agerat annorlunda både i bråket för ett år sedan och för ett bråk som hände för 32 år sedan. Jag får det till mig av olika personer fast de är släkt. Var släkt.

Då jag inte känner att det egentligen ligger på mitt bord så borde (förlåt!) jag inte ens lyssna.

Ändå tar det med en skräll. Ni vet den där smällen som får öronen att ringa i flera timmar efter. Så känns det. Något gammalt ingrott ligger det i detta. Kanske till och med långt mer äldre än 32 år tillbaka.

Då tänker jag på min kompis. Att hon dyker upp så där när det är meningen att hon ska.

Kanske låter jag helt flummig och kanske är jag helt uppåt väggarna flummig men jag har nu bokat in mig på en event som psykologen håller under en helg i familjekonstellation.

Det kan inte bli värre åtminstone.

Detta handlar i högsta grad om något som hänt i min familj men som jag inte riktigt kan ta i då jag också var barn i den familjen. Förstår inte varför jag ska känna mig ansvarig för detta. Jag fattar inte var någonstans det riktiga problemet ligger.

Kanske kan jag få någon form av svar.

I värsta fall förblir jag lika oklok som jag är idag.

Om en månad ska jag i alla fall prova på.