I min almanacka står det som visdomsord för veckan; Start each day with a grateful heart.
Just det ja!
Det borde man ju.
Igår hängde regntunga moln över oss hela dagen. Värmen var fuktig och kvävande. Sinnet var så tungt.
Jag har redan svårt för det där med att vakna tacksam. Ofta känns det mer som ” åh nej, jag måste lösa det och detta och helst hela världens problem”. Det är först efter hundpromenad och meditation som jag kan säga att jag är tacksam över att faktiskt ha vaknat till en alldeles ny dag.
I natt brakade det loss men vid sju i morse regnade det inte så jag tänkte att det kan väl vara läge att gå på första turen.
Vi testade alla fyra väderstrecken här ute men hunden efter att ha lättat blåsan ordentligt såg mig bara rakt i ögonen, som bara han kan, och bromsade alla fyra tassarna. Han ville hem.
Han ville ut till sitt happy place; trädgården, där vi brukar vara vid den tiden.
Bara inte idag för sen öppnar sig himlen igen med åskknallar och allt när jag satt mig ner vid frukostbordet inne.
Ser med ett öga att jag borde ha tagit bort alla löv från gallret på terrassen. Man kan snart simma där ute. Nåja, det får bli sen.
Jag vet att allt detta är jag ju tacksam för att jag kan uppleva. Trots tyngden jag känner idag.
Jag kan till och med vara tacksam över att jag glömde vattna igår. Och att jag inte körde en maskin tvätt utan sköt upp det, som jag är så bra på, till en annan dag.
Fast idag, och nu kommer ni tycka att jag är galen, tänker jag att det skulle vara mysigt med en lägereld. En sprakande, tröstande eld. Ha ha ha, jag går från askan rakt in i elden.
Tänker på den där sången som jag körde på repeat för ett tag sen av och med Sofia Jannok Làvvu.
Det är ju just det. Att vi inte klarar oss, att gå vidare, utan andra. Att den där kåtan med elden i mitten också är en symbol för vänskap, syskonskap.
När jag klickade in mig här i morse såg jag en hel del kommentarer på mina inlägg här och inte bara det. Jag publicerar också på FB och där med svarade vänner mig.
Det är jag så tacksam för!
Tack allihop!!!
Sen hittar jag den här videon och den värmer mitt hjärta ännu mer.
Jag har byggt min virtuella Làvvu här inne och det är inte alls fel.
I brist på den riktiga elden tänder jag mitt ljushav en stund och förbereder mig på inomhusaktiviteter. Efter att ha rensat gallret förstås.
Och svarat på era kommentarer.
Pranayama i Rom 
Hej Marika!! Ja det är väl lite av en trött floskel det där, även om det väl är sant. Man bör ju vakna med den inställningen. Fast det är ju helt OK (såklart) att inte göra det. Ibland gör sådana där utryck, och påståenden, mig så trött. Vi har liknande väder idag, lite regn och grått. Det gör mig inget, men visst hade jag gärna haft lite sol. Lägereldar är mysiga och härliga, förtstår att du längtar. Vi har en sk solo stove på vårt deck som vi eldar i då och då. Mysigt. Hoppas ni också har en liten eldkorg (el dyl) som du kan njuta av snart.
Tills sist, hoppas att tyngden inom dig släpper snart. Men det är ju helt okej att ha en sådan dag ibland också.
Tack för fin kommentar hos mig!
Kramar!!!
GillaGillad av 1 person
Tänker grilla i morgon när yngste sonen kommer hem från semestern. Hoppas att vädret(enligt väderleksrapporten ska det det) håller. Kan väl säga att tyngden just nu kommer och går. Emellanåt händer något kul och då släpper det lite. Det är bra när det rör på sig som en arbetskamrat en gång sa. (har saknat dina blogginlägg ) Kramar!
GillaGilla
Jag tänker det är superbra när en orkar leta efter saker att vara tacksam för. Att vara ödmjuk för. Men det sker inte varje dag hos mig. Ibland faller jag ner och låter mörkret omsluta mig men jag reser mig ofta fort igen och jag tänker så är livet. Upp och ner. Jag sitter gärna med vid lägerelden och sjunger Kumbajah. Kram
GillaGillad av 1 person
Nej det är svårt att få till det varje dag absolut. Tror ändå på att se på det efteråt för då inser man ju att det fanns något i mörkret också som var bra. Vi är ju där tillsammans vid lägerelden. Kram!
GillaGilla
Hej Marika! Jag gillar verkligen hur du väver ihop vardagens små motgångar med tacksamhet. Även regn, åska och glömda sysslor får sin plats. Och så mysigt med hundens små påminnelser om vad som verkligen är viktigt.
KRAM till Dig! Anna
GillaGillad av 1 person
Tack! Min hund är min stora läromästare såsom barnen var det när det var små. Nu är de ganska förvirrade hahaha! Kram tillbaka!
GillaGilla
Vilken vacker video! Tack.
Tacksamhet är en av mina stödstavar i livet. Den räddade mig under en period som var mycket tung och jag är verkligen tacksam att jag upptäckte hur medveten tacksamhet kan påverka en människa, hur den påverkar mig. När man är mörk i sinnet är det svårt att hitta något, men kommer man väl igång blir det oftast lättare. Varje november har jag ”Trettio tacksamma dagar” med ett slags tacksamhetsmeditation varje dag. Det har gjort november till en av mina favorittider på året från att ha varit mööörker. Kram!
GillaGillad av 1 person
Jag skriver ner en bra sak som varit bra med varje dag i min almanacka. Även de riktigt dåliga dagarna har bjudit på någon lite ljusglimt. Fint hur du tar dig an november. Kram!
GillaGilla
Förstår dig till 100 %, och jag tror absolut inte att alla vaknar varje dag och är tacksamma över livet, utan jag tror mer att det handlar om inställning och vilja att göra det ❤ Sen måste alla känslor får vara tillåtna och vissa dagar krävs det helt enkelt mer 🙂 Jag tror att det viktigaste är att veta ”verktygen” som kan hjälpa, när det känns jobbigt ❤ Vi är alla människor med olika förutsättningar och insikt och förståelse om sig själv kommer man långt med ❤
Vackert med videon!! Saknar eld, väldigt mycket här 🙂 Vi får inte grilla nånstans och här hemma har jag förstås inte en kamin som jag hade i Sverige, men, men… man kan inte få allt 😉
Stor kram!!
GillaGillad av 1 person
Nej tyvärr kan man inte få allt. Hoppas på att i alla fall grilla i morgon kväll. Om vädret tillåter. Stor Kram tillbaka!
GillaGilla