Det var otippat att jag skulle bli sköldpaddsmatte tills för 10 år sedan. Eller rättare sagt elva år sedan för det var då exet köpte lägenheten med skölpaddorna i. Våra två söner, som då var 12 och 10 år, stod dessutom där hoppandes upp och ner med en kör av; ”snälla vi kan väl behålla dem!!!”

Då var det tre vuxna sköldpaddor (två honor och en hanne) samt tre eller om det var två små…minns inte för sen hände det sig att de dog en efter en. En p g a att hunden fick tag i den. De andra eller den andra minns jag inte för jag har lagt ett lock över det där med att öppna upp en inhängnad fast man vet att man inte ska göra så. Ursäkten var att olika sorts arbetare behövde jobba fritt därute.

Jag hörde ju det ägaren sa. Att han delat ut massor av sköldpaddor till hela kvarteret under åren de bott här. Ändå var det som att min hjärna bara tänkte; inte kan vi tillåta att dessa stackare flyttar till okända marker och inte förökar sig vilda djur i fångenskap som vilda kaniner.

Men det är ju just precis det de gör. Förökar sig alltså.

Jag hör hur de börjar med sina aktiviteter redan strax efter att de vaknat efter vintersömnen någon gång mars/april. De bryr sig liksom inte om att alla hör vad de sysslar med. Det är ett evigt smällande av skal och tutljud som jag snabbt lärt mig vad det är.

Sen blir det äggläggning någon gång i juni. Det är också en process som kan ta tid. Honorna gräver och gräver på olika ställen innan de blir riktigt nöjda och pluppar ut ägg. En fyra fem stycken per skalle och jag har två honor. Ingen svår matematik.

Det är, vad jag förstått, viktigt att det är rätt feeling på stället äggen läggs.

Jag tänker alltid att jag ska hålla koll efteråt då jag sett var de lägger äggen. Fast det går inte för, inte vet jag hur de gör, men plätten de grävt på blir så mimitiserad att det är stört omöjligt att hitta den igen. När jag gräver kan man se länge efteråt var hålet var. Fast jag är ju inte alls utrustad som dessa urtidsdjur med ordenliga skovlar.

Det fascinerar mig alltid.

Om en hona känner att tiden är fel eller att vädret inte stämmer eller vad det nu är som gör det, kan hon behålla äggen i sig tills bättre tider. Då behåller hon sperman i sig också och det kan hon göra upp till tre år har jag läst om det skulle vara riktigt dåliga tider (här vill jag inte ens veta hur man gjort för att upptäcka det)

Faktum är att det hänt att inga ungar kommit ut något år. För att sen svämma fullständigt över. Som t ex 2017 då jag gav bort hela lådor med ungar till vänner som hade trädgård.

Ja, jag säger gett bort för man får alltså inte ta betalt för dem. Det är olagligt.

Det är också olagligt att ha alla dessa sköldpaddor här utan att registrera dem.

Man riskerar både böter på upp till 150. 000 euro och fängelse från 6 månader till 2 år.

Varje sköldpadda ska registreras och microchipas innan de fyllt ett år. Detta kalaset kostar runt 15 euro per sköldpadda.

Varje registrerad sköldpadda som dör ska avregistreras (har några lik nergrävda kan jag säga)

Det fattar vilken dåre som helst att man inte kan hålla på med. En veterinär som är specialiserad på reptiler, som brukar dyka med exet på Elba, sa att han inte bara slutat registrera sköldpaddor men även lagt ner hela äggkläckninggrejset han höll på med ett tag.

Sköldpaddor man hade innan 1995, då tydligen lagen ändrades 1992, går inte att registrera.

Innan dess räckte det med att registrera en sköldpadda. Vilket familjen som bodde här innan hade gjort. Eller rättare sagt den sen några år tillbaka döda frun i huset, hade gjort det. För sköldpaddor var hennes passion.

Det finns också bestämmelser för hur mycket plats sköldpaddorna ska ha och jag läste precis på att man kan ha åtta sköldpaddor under tio centimeter stora i en inhängnad på 1 kvadratmeter. De ska ha möjlighet att gömma sig eller gräva ner sig och ordentligt med mat. Och här kommer vi in på ångestladdat område där folk på FB grupper slår på varandra för vad sköldpaddor ska och inte ska äta.

Dessa djur härstammar alltså från dinosaurier och har överlevt en hel massa skräp som vi människor hittar på. Jag misstänker att de själva väljer ganska bra vad man kan och inte kan äta. Fast jag ger dem såklart mest cikoria då det är det som är närmast sånt de hittar i naturen. Jag har försökt återinföra maskrosor som de lär älska men tyvärr verkar dessa ogräs inte att triva här…mycket märkligt. Det är ju berömda för att vara överlevare.

I min trädgård smakar sköldpaddorna på allt möjligt förutom då solen bränt bort allt på högsommaren.

Detta innebär att hunden ibland blir överraskad då han kräset lämnat kvar lite av sin mat i skålen.

Nej, jag visste verkligen inte vad jag gav mig in på för elva år sedan när jag sa ja till att behålla dessa otroliga djur.

Ja, för otroliga tycker jag ändå att de är.

Någonstans hade jag ide’n om att reptiler lever sina liv helt oberoende av oss.

Minns fortfarande hur jag med skräckblandad förtjusning klappade en stor orm på terrariet i Malmö för att barnen inte skulle tycka att fröken var helt knäpp i huvudet och upptäckte att den inte alls var slämmig och kall som jag fått för mig.Det kändes helt okej. Fast ändå inte som att man vill ha en orm och gosa med precis.

Sköldpaddor är varken korkade eller små långsamma tråkmånsar.

Det jag inte visste alls är att de kan försvinna i ett huj. Jag ser dem komma lunkandes och tänker att nu ska ni få mat. Går in i köket och får tag i cikorian och detta tar max två minuter. När jag kommer ut igen är de som bortblåsta.

De är nyfikna och kommer gärna fram och kollar in fötter. Särskilt gillar de min sons blåa foppatofflor.

De passerar även över mina fötter när jag sitter ute och äter. Inte så noggräknade med var de går liksom. Jag hoppar högt varje gång.

Det jag inte heller visste är att de klättrar. Detta är ju anledningen till att man måste ha nätet ordentligt sträckt på inhängnade för de små sköldpaddorna.

De hjälps också åt att klättra. En stiger upp på den andra. Inte alla men vissa rymningsbenägna och, antar jag, särdeles nyfikna själar.

Alltså, mamma sköldpadda lägger äggen och sen får de klara sig själva men de samarbetar när det gäller att rymma. En otrolig överlevnadsinstinkt!

Det har också hänt att en av de stora skölpaddorna klättrat upp för de två trappstegen som leder ner i trädgården och tagit sig ändå in i köket där jag sen hittade den vid hundens matskål, fast bara någon enstaka gång. Det verkar som om de bestämt att det inte var värt mödan.

Då jag fortfarande inte vågar släppa ut ettåringarna, jag har, till de stora….fast förr eller senare så måste jag ju det…så har jag dem i inhägnad.

När jag nu hittade nya små ( de kommer fram ur äggen lite pö om pö) frågade jag en kompis som kan lite mera än jag om hon trodde att jag kunde låta de små vara med ettåringarna. Tog bilden här nere för att hon skulle se skillnaden och blev själv förvånad över hur mycket de växt på ett år.

Hon tyckte inte att jag skulle göra det så därför har jag byggt upp ett nytt provisoriskt terrarium inne. Inte optimalt men vad gör man.

Hunden hittade först en död liten stackare och sen har det alltså kommit fem till.

G hämtade som sagt två så nu har jag tre småttingar kvar.

Vet inte vad jag ska göra alls med dem.

Har liksom slut på folk som vill ha paddor.

Jag har alltså; 3 vuxna, 4 ettåringar och 5 nyfödda. Hmmmm!!!

Det klokaste vore att bara släppa ut allesammans i trädgården och så får starkast och smartast överleva.

Fast jag riskerar då att hunden och katterna,(fick det bekräftat av sonen som var ute och rökte klockan tre häromnatten… ja ja, han jobbar eftermiddagar så…att en svart katt smög runt och fick stora dåndimpen när den stötte på min nattsuddande son.), som ibland är här och hälsar på leker ihjäl dem. Det klarar jag inte av. Alltså det är fullt naturligt. Honorna lägger många ägg för att någon liten ska överleva…gissningsvis rymmarna…och så går jag in och kluddar….suck!

Fast jag KAN inte ha deras liv på mitt samvete. No way!

Jag har turen att min hund inte är jakthund så han låter de stora vara. Eller rättare sagt han har fått ett och annat bett av dem så han har liksom förstått att de inte är att leka med.

Fast de små är perfekta för en hundmun, Det klarar inte små sköldpaddor av då skalet är mjukt.

Sen har vi också fiskmåsar, kråkor och parakiter som gärna kretsar över trädgården.

En liten sköldpadda jag hade för något år sedan som kanske var några år gammal försvann helt efter att jag släppt ut den. Fåglarna och katterna är starkt misstänkta och jag förbannar mig själv fortfarande för att jag trodde den skulle klara sig.

Att tro att man ska kunna släppa ut dem i naturen är heller ingen fantastisk ide’. Det har börjat pratas om ilska sköldpaddor som just dumpats på detta sätt. Och bitas kan de verkligen. Fråga min hund!

Jag har varit arg många gånger på sköldpaddorna också de smakar ju som sagt på allt. Även sånt som jag inte vill att de ska testa. Som mina löjtnanshjärtan.

Fast ärligt talat tycker jag också de är mysiga med sina struttande gumpar.

Vissa gillar att bli kliade på halsen. Det säger yngste sonen också om de två som nu bor med honom och G.

På vintern sover de stora sköldpaddorna. De gräver ner sig eller ligger långt in under buskarna och varken syns eller hörs, mer än något skal som sticker upp, från slutet på oktober till någon gång i mars/april.

Så då behöver de varken mat eller vatten. Ingen passning alls när man reser till Sverige hahaha!

Jag ser redan nu hur de trappar ner på maten, inte är så allerta på mornar och kvällar.

Vi människor gör precis tvärtom. Hahaha! Undrar vilka som är dummast?!?

Jag har såklart roliga anekdoter från de som fått sköldpaddor av mig under dessa tio år.

Har skrivit om en del och kanske gör jag någon sorts sammanfattning sen om det.

Eller inte.