När jag precis publicerat inlägget om sköldpaddor kom jag på att jag ju tagit en urgullig bild på en av minstingarna här precis på morgonen, men den kom inte med.

Fast det gör inte så mycket för den passar in på dagens musikinlägg istället och det jag tänkte skriva om.

Det där om små som blir stora surrar rejält i min skalle dessa dagar. Kanske för att jag höll i den där lilla lilla bebisen häromveckan. Kanske för att jag har huset fullt av sköldpaddsbebisar.

Anledningar finns det många.

Bilden jag missade var den här;

En utav de minsta sköldpaddorna som dricker vatten ur ett honungsburkslock. Med rumpan i vädret.

Alltså så gullig!

Tankarna går så klart till mina bebisar som nu är vuxna män.

Att de kan ha varit så små?

Jag tänker också på hur de förändrats. I tankesättet. Mest min äldste. Den yngste känns som han håller fast vid sina principer.

Den äldste har gått från att skänka alldeles för mycket pengar till tiggare på gatan till att tycka att de som sparkar på dem är hjältar.

Han har traskat från den där ungen som var uppriktigt chockad och ledsen över att en sydamerikans pojke som gick i hans klass grät när de skulle berätta vad deras pappor arbetade med ( barabariska sätt att snoka i delikata familjesituationer från vissa lärare). Den killens pappa hade förlorat sitt jobb och blivit en ilsken, otrevlig pappa som spelade bort deras besparingar på spel.

Nu slutar min son vissa jobb för att det är för många utlänningar på ett ställe. Han använder n-ordet och är ordentligt otrevlig när han träffar på någon som inte är från Europa.

Det spelar ingen roll om jag säger att många av dem är födda här. De är italienska medborgare. Det räknas inte enligt min son.

Det som kommer ur hans mun, när han inte är sitt trevliga skämtsamma jag, skrämmer mig.

Inget av det har han fått av mig.

Att dömma människor efter var de kommer ifrån, eller bara efter hudfärg kan verkligen inte vara det vi är här på jorden för. Det är definitivt inte kärleksfullt.

Jag tänker att det enda som kan få denne unge på bättre tankar är just kärlek. Svaret är alltid kärlek såsom jag ser det.

Jag tänker att om han hittar henne som inte delar hans trånga syn på mänskligheten men blir galet kär ändå, så kommer han att förvandlas till den där kärleksfulle killen han en gång var igen.

Här säger jag hon för att han tidigare bara visat att han gillar tjejer.

Dessutom har han bara fula ord att säga om kärlek mellan samma kön också.

Hur kommer vi till musik i allt detta då?

Jo, jag har alltid dragits till musik som blandar olika sorters genrer och olika kulturer. Det som en gång kallades world music tilltalar mig mycket.

Jag tror det var någon gång i somras när jag lyssnade på sommarprogrammen som Al Sham med Elyanna dök upp i mina öron.

Rytmen passar bra in för min lista på dansmusik på spotify. Shake it loose heter lista för det är precis så det funkar för mig; att skaka loss riktigt ordentligt frigör mig.

Så där hamnade Elyanna som jag inte kände till alls. Sen läser jag om henne. Hon är halv palestinier , halv cilenska som är född i Israel. Ålder; ett år yngre än min son!!!

Där är hon ju. Perfekt!

Jag hoppas att ni fattar att jag skämtar. Skulle aldrig för mitt liv få för mig att försöka tota ihop mina söner med av mig utvalda offer.

Fast…

Låten är härlig i alla fall.

Och på det får ni en bild på en precis nymornad sköldpaddsbebis med rumpan fortfarande kvar i det varma hålet den grävt ner sig i för natten.