Helt plötsligt ligger det kastanjer här nere i parken.

Bara kastanjer utan de taggiga skalen.

Vad jag vet finns det inga kastanjer i denna park.

Jag har promenerat i över tio år i den och jag har aldrig sett någon som helst tillstymmelse till kastanjeträd.

Ser mig omkring som för att kolla att jag inte missat något.

Jag tror mig ju kunna lite om träd.

Vi fick samla blad och göra en sorts bok när jag gick på lärarhögskolan. Därefter blev vi testade. Jag fixade det.

Det var inte för att vi skulle ut och predika vilka blad som tillhörde vilka träd för barnen sen. Det var mera för att väcka vår nyfikenhet för att vi sen skulle kunna göra det samma för barnen. Detta var ingenting jag behövde, för jag var redan nyfiken, men det var kul.

Kastanjer vet jag hur de ser ut. Vår kyrka i vår lilla pluttby var omgärdad av enorma kastanjeträd där vi plockade massvis av deras frukter för att sedan producera djur och andra pynt när jag var liten.

En hel värld av kastanjer blev det. Jag kan fortfarande känna den där lite fuktiga doften i näsborrarna när vi plockade bort det skyddande höljet. Doft av höst. Doft av jord.

Sen höggs alla de fina gamla träden ner.

En stor sorg som jag inte alls minns hur det motiverades. Förmodligen sa de att träden var sjuka. Så brukar vi människor skylla från oss när vi dödar sånt som vi inte orkar med.

Kyrkan blev naken och kändes länge oskyddad trots att man snabbt satte nya små träd runtomkring.

Vi och alla barn som kom efter oss blev utan kastanjer.

Nu har de små träden vuxit upp men de är inte alls som de stora, vackra, gamla kastanjerna.

De här bilderna tog jag december 2021 på ersättningsträden som man nu kan kalla vuxna. Det var till och med lite snö då. Vackert ändå.

Förklaringen till kastanjerna i parken tror jag är en annan än ett förklätt kastanjeträd.

Misstänker att det är de ätliga kastanjerna som man nu kan köpa i affären som någon spridit ut. Gissningsvis barn.

Synd! Hade tyckt om att det fanns en livslevande kastanj i min park.

När jag skrivit färdigt detta faller min blick på sakerna jag har under monitorn.

Ibland små plastspöken och en krokodil som kan lysa på natten och annat smått & gott ligger det två kastanjer.

Tydligen slutade jag aldrig plocka sådana.

Och om jag känner mig själv rätt kommer jag att fortsätta spana efter kastanjeträd i parken.