Sätter mig ner för att skriva det där inlägget om familjekonstellationer och det flyter på rätt bra en stund. Sen tar det stopp. Sen ska det lyssnas på äldste sonens vantrivsel på jobbet. Sen ska det köras son till jobbet som han vantrivs på. Sen är det paranoia för fötter som luktar. Sen är det sjukhuset igen.

För att träffa onkologen måste man gå genom byråkratins snäva dörrar här. Dörrar som flyttas runt. Därför blir jag tröttare än tröttast. Därför blir jag ilsken som ett bi och när jag sprungit upp och ner två gånger, över gatan och tillbaka slänger jag till sköterskan, som kräver papper på mitt besök, receptet och pekar på stämpeln som hon satt dit och de vägrar acceptera i kassan på andra sidan gatan för det står fel datum. Sen säger jag att jag tänker inte springa mer idag, trots att jag numera är i form för just löpning också, jag tänker bli undersökt utan ”carta da culo” vilket betyder ungefär ”rövpapper (toapapper alltså!)”. Tänker sen, när jag sitter flåsande på stolen framför en annan kvinna som tvärvägrat att ens försöka gå upp till kassan då hon inte alls är i fysisk toppform, att jag kanske var lite väl vulgär. Men så minns jag psykologen jag gick hos för några år sedan och hon sa att jag hade all rätt att kasta tallrikar också.

Lite vulgaritet ska de väl tåla byråkratsköterskorna.

Ja, som ni ser är jag alldeles för upptagen i mitt huvud för att beskriva rättvist en intressant helg med speciell terapi. Men det kommer. Det tar bara lite tid.

Kanske inte så lång tid som det tog för mig att äntligen baka den där pumpakakan.

Jag fick receptet för ett antal år sedan av en ” hundvän”. Hon fick ett svenskt av mig…kan ha varit kanelbullar hahaha! Klassiskt!

Nåja, eftersom jag köpt en hel pumpa kom jag på att mer än risotto, som både jag och sonen älskar, ugnsstekta pumpabitar med kryddor och soppa (fast det blev det inte denna gång) skulle jag kunna prova den däringa kakan fast jag egentligen är usel på att baka.

Kakan blev såååå god. Saftig och smaskig. Det saftiga höll i flera dagar också trots glutenfritt mjöl.

Så den kommer jag nog att göra om. När jag nu får för mig att baka igen.