Jag gick där med hunden i parken och funderade på vilken musik jag skulle ha med i nästa musikinlägg och då insåg jag plötsligt att det ju faktiskt var onsdag. Alltså borde jag ju skriva det inlägget idag. Nåja, det var inte så svårt. I huvudet snurrar låtarna från den italienska TV-serie jag precis såg sista avsnittet på i måndags. Sista på tredje serien. Den om Blanca, den blinda tjejen som jobbar som resurs för polisen.

Jag lovar och svär att jag inte sett Bloggbrudarnas 10:a innan jag sätter mig ner och börjar styra upp mitt inlägg. För sen när jag gör det får jag nästan dåndimpen. Igår tänkte jag att snart så kommer deras nya 10:a upp och så är den där. Och vet ni vad den handlar om; jo tv-serier och filmer. Snacka om att vara synkade hahaha!

Nu tror jag att jag hoppar denna 10:a.

Men jag skriver gärna om Blanca. Det har använts nya tekniker för att visa på ett ungefär hur hon upplever världen utan syn. Och att man får se hur hon använder andra sinnen för att hitta i sin omvärld. Bara det är intressant. Sen är hon rapp i käften, rolig, stark och envis. Plus att hon har en ledarhund såklart. Då fattar ni ju att jag är fast va?

Naturligtvis hamnar Blanca i situationer där hon jagar livsfarliga människor alldeles själv. Ni vet så man sitter där och nästan skriker;- jamen vänta på snygga polisen åtminstone!!! Fast då hade det inte blivit någon film av det ju. Eller rättare sagt; ingen spänning.

Som ni förstår är hon snygg. Precis som en polis som hon har ett lämna/ta tillbaka förhållande med.

Jag som brukar tröttna på polisserier sitter nu och hoppas på att det ska göras en fjärde serie. Detta trots att Maria Chiara Giannetta som spelar Bianca säger att man ska sluta innan allt övergår i banalitet. Klokt! Men jag vill ha mer hahaha! Och helst inte att man byter ut henne mot en annan skådis för det kan aldrig bli bra.

Musiken till denna serie görs av en grupp från Milano som kallar sig Calibro 35.

Om dem kan ni läsa här på engelska.

Mina favoritlåtar är The World is Blind där Tahnee Rodriguez, som ofta sjunger på en italiensk talkshow jag följer, är med och The Hardest Day of My Life med Tom Newton.

Och naturligtvis I See Through you med Elisa Zoot, som jag nästan trodde att det var Björk som sjöng när jag hörde den första gången. Det var då jag letade reda på playlisten som man kan hitta på Spotify.

En annan konstig synkning i hela denna story är att jag hittade en video hos bloggaren S.m.i.l.e häromdagen.

Den är tänkvärd.

Fast jag skulle ha lagt till det där om parkeringar.

För tänk om alla parkeringar var till handikappade och vi andra fick slåss om några få som ständigt var upptagna…

Precis som i Rom.

Så där ja, nu ska jag läsa Bloggbrudarnas 10:or, svara på kommentarer och ladda ner blodproven som är klara.

Det är en ”sån” vecka ju.