Går omkring och surar.

På den där revisorn, som skulle hjälpa mig med svenska kontot, som inte ringer mig fast han lovat det.

På sjukhuset som skulle ringa om uthämtning av biopsin så att min onkolog kan få den då han vill se om det går att testa en annan, ännu vänligare, medicin på mig. De skulle ringa efter två veckor och det har snart gått en månad.

På värmegubben som skulle ringa tillbaks häromkvällen för bestämma en tid och komma och titta på ett dött element. Det har nu gått två kvällar och ett röstmeddelande där han bad om ursäkt när jag tryckte på men skulle, lovade han, återkomma.

På apoteket som håller på att göra ännu ett kosttillskott till hunden som jag efter att ha beställt det fick veta av veterinären att de egentligen inte är nödvändigt…suck!… De har hållit på med detta sen i fredags. En pilla för hand då eller?

Upphängd på en tråd tänker jag då revisorn äntligen ringer.

Jag ska träffa honom i eftermiddag.

Hela tiden med en låt surrande i skallen som bara dök upp i mitt flöde häromdagen, igen, på spotify.

House Carpenter med Myrkur, som tydligen är en dansk sångerska.

Kände inte till henne.

Fast jag gillar vad jag hör.

Och nu väntar jag med spänning även på att de andra samtalen ska komma.