Jag håller på att få dåndimpen när jag ser att en kompis har satt in på FB att hon älskade filmen Hamnet efter att jag har suttit hela eftermiddagen scrollandes efter en bra tid och en bra bio att se den på. Jag har tänkt föreslå just henne, för hon är min biokompis, att vi ska se den tillsammans och så HAR HON SETT DEN!!!

Kommenterar och undrar med illa dold besvikelse när hon sett den. Då svarar hon på WhatsApp att hon hittat den på en piratkanal men gärna ser den igen på storskärm.

Snabbt skrotar jag den lilla sura tanken om att klockan 20 på kvällen är en trist tid att gå på bio på för en trött gamlis som mig och föreslår just det för det är bian som ligger bäst till. Kompisen är med på noterna och vi bestämmer oss för onsdagen. Alltså för en vecka sedan.

Det är flera som tipsat om denna film. Bland annat Channal.

Jag som inte varit på bio på ett tag börjar noja om vi kanske borde boka. Ser online att redan sex personer bokat sig på måndagen och det är en liten sal. Min kompis säger att det är lugnt. Vi kommer fram till att det är dumt att boka om man sen inte hittar parkering på det gytter av smågator som ligger runtomkring.

Så det är inte utan att vi tänker att vi har vind i seglen när en bil bara kör ut från en parkering när vi kommer susandes innan vi ens har hunnit börja leta.

Det har aldrig hänt förut i detta området, som jag bodde i för elva år sedan, att man hittar en plats för bilen bara sådär.

Vi hinner köpa biljetter och prata länge innan filmen kör igång.

Och vilken film! Så vacker!

Det är ett bad i vacker natur, kärlek, sorg och magi.

Två timmar som bara försvinner på två minuter. Man är med skådespelarna som alla är fantastiska.

Detta är en film som stannar i mitt hjärta länge och får mig att rysa fast det gått en vecka sen jag såg den.

Jag grät såklart. Det är en sorglig film. Men den är också så full med glädje. Om hur att man kan sörja på olika sätt. Om kärlek som slits.

Om livet som det är på gott och ont.

Musiken hjälper till. Bygger upp. Stöttar. Understryker.

Och här får ni lite smakprov:

Jag skulle ju såklart kunna klistra in all musik som finns med men jag stannar vid dessa.

Max Richter kan skriva stämningsfull musik helt klart.

Tack Anna för detta filmtips!