I Glöggens dimma

Jag gick in i den i fredags.

”Mitt” bord på Svenska kyrkan i Roms julbasar är utomhus för vi säljer glögg, ärtsoppa och korv.

Jag sitter i kassan och därför får jag också andra små uppdrag. Som att passa en hund. Ja, för hundar får inte vara där inne om man inte bär dem i famnen och det kan man inte gärna göra med Melody, som jag känner sedan innan. Därför säger de vid ingången att matte kan lämna henne hos mig.

Det är så självklart. Om någon vill lämna barn och hundar kan de göra de hos mig. Älskar såna uppdrag.

Tyvärr får hon ligga på sladdar och det är ju inte alls optimalt.

Det visar sig senare att det är ett stort problem med sladdar så där dragna inifrån och ihopkopplade,. Efter fem öppnar sig himlen som hotat hela dagen och det både regnar och haglar. Vi sitter under tält men det flödar ner vatten från trappan där jag sitter och slår in mot sidorna av tältet.

På något vis lyckas vi få upp alla sladdar men glömmer bort vissa andra saker som till exempel en kollegas jacka han hängt av sig då det var varmt ett tag. Han lyckas hittat ett element inne där han kan hänga den.

Lördagen blir mycket bättre. Det är kallt men soligt. Folk kan sitta uppe på gräsmattan.

Dessa dagar är intensiva men också helt underbara. Vi inte bara samlar in pengar till vår verksamhet (vi får bara prästens lön från Sverige numera) utan träffar massvis med roliga människor. Även sådana som man känner men inte träffat på evigheter.

Jag träffar unga människor som jag haft både på barntimmar och som elever på Svenska skolföreningen. Nu går de på universitet och har varit utbytesstudenter och ger mig världens leende som jag kommer att leva länge på.

Jo, jag har också sprungit som en toka då jag upptäckte när vi just skulle slå upp portarna att bordet ju såg finfint ut men; var var mandlar och russin?

Jag har varit med huvudet i elskåpet ett antal gånger då ljuset gick.

Letat desperat efter alkoholfri glögg och räknat fel då jag envisades i början med att försöka mig på huvudräkning. Tur att de flesta klienterna är ärliga sådana!

Så igår städade jag här hemma. Som ett behov av att komma ner i varv förutom det där primära behovet att få bort hundhår och smulor såklart.

Nu ska jag ta det lugnt. Försöka läsa i kapp lite bloggar och sen är det dags igen på lördag.

Förhoppningsvis har det gjorts mera glögg till dess för vi sålde slut på allt någonstans där i dimman.

3 reaktioner på ”I Glöggens dimma

  1. Förstår att det var fullt upp! Vilka utmaningar… Jag är lite smårädd för el, hade aldrig kunnat jobba som elektriker och var nog utmanad då jag undervisade högstadieelever i fysik. Hoppas det blir mer glögg! Kram, kram.

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Anna i Portugal Avbryt svar