Jag hade egentligen härmed tänkt avsluta mina upplevelser i jul i Sverige men så hände det sig att jag kom in på en serie med tankar om märkliga sammanträffanden.

Går inte in på detaljer men numret 33, som jag nämnde då jag talade om åren jag bott här i Italien, väckte upp en hel del.

Ja, om man tittar närmare på saker som händer så ser man, kanske inte meddetsamma men lite så där efteråt, att vissa tecken leder en. Eller binder samman en helhet.

Så dagens inlägg handlar lite om det:

När jag tog upp alla ljusslingor, stjärnor och ljusstakar en lördag i slutet på november 2024 fick allt annat plus det lilla värmljushuset, som mor målat, ligga kvar i garaget. Sen åkte jag iväg på något på Svenska kyrkan. Då jag kom hem till lunch stod huset på min plats. Äldste sonen var på gymmet.

En rysning gick igenom mig. Hur är det ens möjligt? Jag tror ju på tecken från andra sidan men detta tyckte jag var att ta i. När sonen dök upp igen frågade jag om han skämtade med mig. Det gjorde han inte. Han hade inte satt dit något hus.

Skickade ett meddelande till yngste sonen om han möjligtvis varit hemma.

Det hade han. Han sa att huset hittade han i villan som var pappas bäste väns. Vännen som blev sjuk och gick bort på bara några månader. Efter en trafikolycka upptäcktes det två olika sjukdomar. En ovanlig blodcancer och samma sjukdom som Benettons omtalade fotograf Toscani hade. Förmodligen hade vännen varit sjuk länge. Han gick aldrig till läkare och därför blev det först då han hamnade på sjukhus efter att han kört av vägen själv och kvaddat bilen totalt en morgon då han var på väg till jobbet. Ingen vet varför han körde av vägen. Själv sa han att han somnade.

Det var samma vän som var med i Grekland då för länge sen när vi träffades, han som skulle bli mina barns far och jag.

Han körde också från Rom till Malmö den där julen 1990 vi återförenades ett år efter.

På bilden här under sitter han i fåtöljen i min lägenhet. Det var innan han tröttnade på oss, turturduvor, tog bilen och körde till Stockholm.

Kan man köra Rom – Malmö kan man köra Malmö – Stockholm, sa han och drog.

Utan värme i bilen för den hade pajat någonstans på vägen upp genom Europa.

Han gillade bilar. Och ofta kopplade jag bort mig själv helt när det bara var jag, min man och han för det pratades bara om just bilar och där faller mitt intresse helt bort.

Jag tror det var den julen vi firade hemma hos min faster som han fick det där huset av mor. Han sa att han skulle ställa det i vardagsrummet ovanför den öppna brasan för där passade den fint. Där hittade min son huset när han var med pappan och plockade sånt de ville ha. Vännens syster ville sälja. Allt skulle bort.

Min son ville rädda det lilla huset. Han såg att det var mormors.

Jag ser ju sen, när jag plockar upp mitt hus, att de är olika.

Förundransvärt märkligt hur livet är.

Han dog på bara kort tid. Knappt utan någon förvarning.

När jag i november 2025 skickade ett meddelande om att min farbror dött till min ex-man påminde han mig om att det är samma dödsdag som den här vännens.

Exakt ett år efter.