av julen i Sverige och de sista dagarna där.

Den 24:e satt jag, far och min bror och tuggade i oss lite av min falska Jansson/Nilsson (den var inte alls så god som jag mindes att den blir…å andra sidan smakade inte något särskilt gott). Resten på vårt bord var färdigköpt mat. Vi hade delat på listan för saker som ”borde vara med” med min faster men hon kunde inte vara med. Hon hade både urinvägsinfektion och influensan hon fått av mig. Därav ett lite halvdant julbord. Fast det gjorde inte så mycket för smaken var som sagt inte den bästa.

Min faster sa att hon trots vaccin inte varit så dålig på evigheter. Vi facetimade med henne under middagen och hon försökte få ner någon smörgås. Det blev hennes julbord.

Här höll jag på att glömma en promenad på morgonen med min kompis P i skogen runt Christinehof. Det var ingen orginell ide’. Det verkade som alla jullediga skåningar var ute och promenerade till P’s hundars stora glädje/nyfikenhet eller vad man ska kalla det för. De blir smått vilda då. Fast allt gick bra och jag fick mersmak.

Den 25:e tog jag mig i kragen och gick en promenad med Annanan, som jag nämnt lite i ett tidigare inlägg. Den var en skön promenad med tillhörande fika. Portugisiska hemmagjorda kakor och en alldeles underbar vy genom köksfönstret. Glad att jag skärpte till mig lite och att jag mådde så pass bra för vi har pratat länge om att träffas men nu blir det svårt i Sverige då hennes barndomshem är sålt. Naturligtvis kan vi träffas i Rom eller i Porto. Fattas bara annat. Men just det där med Skåneträffen kändes som att vi bara måste få till. Jag tog inte en enda bild. Det var bara förundran som gällde. Över alla rådjuren vi såg. Över de där träden som ser ut att krama varandra. Över ljuset som smög sig allt längre ner över kullarna. Det var vackert.

Den 26:e gick vi i kyrkan jag, min vän P och far. Skulle ha gått i julottan men orkade inte. Jag vaknade till i rätt tid men insåg att jag skulle bli tvungen att skrapa bilrutor för att ta mig till kyrkan 2025 års julotta hölls i. P är ingen tidig morgonmänniska så därför passade det henne bättre med en mässa klockan 10.30 i vår lilla by.

Den 27:e skrev jag om här

Den 28:e, min sista dag i Sverige, besökte jag P för att lära känna katten Hassel.

Den sötaste, snällaste och i början också misstänksammaste. Man vet ju aldrig vad det är för skräp människorna släpar in. Sen bondade vi ordentligt och han överskred till och med gränser som man inte får för min skull. Som till exempel att sitta/ligga på bordet.

Jag lunchade där med P och A. Fast då hade Hassel hoppat ner. Vi pratade om en resa P och hennes kompis K tänker göra någon gång i maj. De ska komma till mig. Helt plötsligt satt vi och avhandlade alla möjliga ställen i Italien. Undrar hur många dagar de kommer att stanna ? Hahaha!

På eftermiddagen kom min kusin, hennes lilla dotter och mamma hem till oss på en fika.

Lilla fina E som fyllt sex år i november har fått diabetes typ 1.

Mitt hjärta blöder. Det gör det alltid när barn blir sjuka. Jag förstår inte grejen. Vad ska ett barn lära sig genom att få en kronisk sjukdom i så ung ålder? Vad ska det vara bra för?

Naturligtvis slåss den här lilla tjejen som den krigare hon är. Och hon har en resurs som följer henne i skolan. Kollar hennes app ständigt. Ser till att hon inte blir dålig.

För inte så längesen dog man av diabetes. Det fanns inget att göra. Idag har man appar och pumpar och talar man om att man kanske kan hitta en lösning som är bättre än insulinsprutorna. Man kanske kan stoppa sjukdomen. Forskningen går framåt.

Jag skänkte en slant på E’s födelsedag till Barndiabetesfonden.

Idag när jag gick in och kollade sidan såg jag att det är insulinets dag idag, den 11 januari.

Såklart att jag ska skänka en slant igen. Tänk om man kan bli fri från diabetes helt och hållet en dag.

Fortsätter att tänka på sammanträffanden såklart.

Jag såg efteråt att det var Värnlösa barns dag, den 28:de december, då vi sågs.

Vi avslutade fikat med att spela Koronne.

För E var det första gången. Hon fick blodad tand.

Om jag ska rekommendera två saker idag så får det bli:

1, skänk en slant till barndiabetesfonden

2, spela mer spel med barn i er närhet

Ja just det; spelade också musik med far två gånger.

Det är heller aldrig fel.