känns det som.

Den kyliga luften må vara det som lockar min hund mest.

När det ligger is kvar i gräset blir han full av energi.

Vill göra saker.

Så jag testar att gå ut på eftermiddagen med honom.

Lagom tid 15.30 max 16.

Jag bara följde med igår.

Till min glädje blev det en lång promenad i den fina parken här bredvid.

Vi var ute i nästan en timme.

Vi gick inte så snabbt för jag anpassar mig ju efter en som har känslig nos och den får bestämma. Därför kan vi stå stilla ett tag vid en otrolig doft eller för att Wish vill tugga i sig lite malvarötter.

Jag blev nästan lyrisk där vi tog oss, i maklig takt, uppför kullen.

Log igenkännande vid det där trädet som jag alltid har som blickpunkt när vi kommer upp på krönet.

Det var nästan så att jag tänkte; ”Och där står du och väntar på oss fortfarande.”

Kanske blir inte detta någon kardioträning precis men det hjälper upp humöret.

Det gör det.