Och det är alldeles nödvändigt istället för att sitta där och stirra surt på den förbenade temperaturmätaren som lade av helt häromdagen och som jag matade med nya batterier. Trots det vill den inte veta av att hitta kontakt med världsrymden, eller om det är satelliterna, och visa rätt jäkla dag. Den står på söndag en tisdag. Skitgrej! Ja, jag har plockat fram instruktionerna och jag har löst detta problem andra gånger. Bara denna gången orkar jag inte riktigt ta i det.

Då är det bra att säga; jag satte i alla fall i batterierna.

Jag har också löst de där problemen jag hade med deklarationer. Eller på torsdag så vet jag om de har fixat det hela.

Också tjatat lite på revisorn.

Det är bra i min värld.

Sen får jag en liten medalj av mig själv för att jag köpte ny golvbrunn och bytte ut den trasiga som gjorde att badvattnet rann delvis ut på golvet.

Efteråt låg jag i badkaret, gosade mig med badbomberna, jag fick av minstingen och G i julklapp, och tittade nöjt på mitt torra golv.

En rörmokarefars stolthet kan jag även kalla mig.

Jag har också; tryckt in (ska sägas att äldste sonen fick hjälpa mig lite där) tvättmaskinen som inte gillade att ha för lite i sin mage och hoppade runt som en galning i köket.

Kollat upp vem som kan tänkas hjälpa mig med att fixa jobbgitarren som har ett mekaniskt problem jag aldrig varit med om innan. De är dessutom inte så långt härifrån. Jag ska bara masa mig dit…

Klickat hem en present till en kompis som fyller år snart, det blev inte riktigt som jag tänkt fast det jag tänkt kan ju kvartstå som en framtida present.

Istället för att tänka att jag inte har tagit bort de där fläckarna på juldukarna, lagat kuddar och leggings som spruckit i sömmen, strukit de där andra dukarna som borde komma upp nu när julen är ute ur huset, så tänker jag att jag kommit igång att skriva igen varje dag. Ser till och med fram emot det.

I detta ska sägas att jag fick en ny laptop av min äldste son. Den är helt fantastisk för hör och häpna; den fungerar!!! Allt går snabbt. Jag blir lika förvånad varje gång jag trycker på startknappen och jag inte ens hinner ta en klunk kaffe innan den är redo att ta emot password.

Till och med hunden verkar gilla att jag sitter här på soffan och plitar varje dag.

Han ockuperade min yogamatta igår och sen dess reser han sig bara upp för att göra det han måste och att äta, som han gillar. Snart måste han nog för det kommer väldigt starka dofter från hans håll.

Ja allt detta är bara en bråkdel av det jag haft för mig under dessa två veckor sen jag landade här i mitt hörn av världen igen.

Väl värt en ordentlig klapp på axeln tycker jag.

Och idag ska jag laga mat för på lunchen kommer yngste sonen hit.

Sen måste jag också göra lite mera för den där andre som går iväg kvart i åtta efter att ha ätit en chokladbit, druckit en espresso och rökt en cigarett. Sen jobbar han till 15 utan att äta någonting. Galning!

Detta kan en hönsmamma inte tolerera.