Säg inget till alla andra men jag har varit på utflykt igen.

Två gånger med bara tre dagars mellanrum.

Vad händer egentligen?

En ny fas i mitt liv?

Nya vanor?

Vi får väl se.

Denna utflykt var genom jobbet.

Jag körde och hade T och M med mig i bilen.

Vi drog till Farfa.

Där mötte vi upp med M som haft C och C ( haha dubbel C! ) med sig i sin bil.

Ett avtalat möte med en utav Birgittasystrarna som bor i klostret där och som T och M lärt känna i Danmark plus en guidad tur i Klosterkyrkan samt lunch stod på programmet.

Först satt vi en lång stund och samtalade med syster H. Jag slogs av hennes varma ansikte. Ja, ibland blir jag förälskad i människor sådär. Att resa från Mexico väldigt ung. Landa i ett land som är så annorlunda, Sverige. Sen Danmark och därefter Italien.

Hon berättade om hur hon valde vilken orden hon skulle gå med i genom att se hur de var klädda och sen hur pass stängda ordensregler som gällde.

Jag förstår precis vad hon menar. Den här kvinnan skulle absolut inte må bra av att vara i instängda rum. Hon har en stor språkbegåvning och är socialt lagd som få människor. Och det där med kläderna är ju inte fel. Man ska gå klädd sådär resten av sitt liv. Tänk om man inte gillar det?

Syster H är lätt att tycka om. Hon berättade om att det inte längre kommer systrar från Indien. Hon skulle vilja resa till Indien. Jag sa att vi får resa tillsammans hon och jag och så skrattade vi.

Guiden var också bra och vi fick en lång historia enkelt berättad om Karl den Store och klostret som en lång tid var utan vatikaninblanding och frodades ordentligt. Det är märkligt att tänka sig att det bara var munkar och präster som kunde läsa och skriva för länge sen. Det är så intressant. Kyrkan håller på att restaureras så vi fick liksom se lite emellan byggställningarna. Skänkte varma tankar till de där restaurerarna när vi huttrande tog oss ut i solen igen.

Maten var som vanligt god. Det är systrarna som står för den och jag kan konstatera att inget är ändrat sedan vi var där för några år sedan.

Här blir man aldrig missnöjd med det man får på tallriken heller.

I rummet intill pågick ett festande av en nunnas (från ett annat Birgittakloster) femtioårsjubileum i kloster.

Det var ballonger som smällde och glada tillrop.

Och utsikten. Ja den talar för sig själv:

Som ni ser hade vi tur med vädret igen.

Kanske är det också det nya för mig.

Jag bestämmer med vänner en dag och då spricker molnen upp hahaha!

Det verkar åtminstone så för på natten drar regnet igång igen.

Vi blev också väl emottagna av Farfas kattkoloni.

Flera stycken hängde med oss överallt utom in i systrarnas matsal.

Antar att gränsen går där.