Ja jag vet ni är överhopade med en massa tips som haglar över er från alla socialamediersfronter.

Vet själv med mig hur illamående jag kan bli när jag skrollat instagram igen och hittat ide’er om hur man ska starta dagen på etthundratjugo olika sätt.

Slutar skrolla och gör på mitt sätt, som i och för sig kan variera, men det är mitt sätt.

Det vill säga; jag försöker lyssna på min kropp så mycket så möjligt. Det är ändå det viktigaste. Alltid. Och visst kan det låta som en uttröttad klyscha fast jag vet av erfarenhet att det blir bäst så. Som sagt, alltid!

Idag vaknade jag ledsen igen. Eller rättare sagt jag var ganska ledsen igår kväll också så detta är egentligen bara en fortsättning. Jag har fastnat i oro och gnagande och om alltings jävlighet igen.

Jag vet visst att jag måste gå igenom sånt gång på gång. That’s life! Men jag tycker det känns orättvist. Fast livet inte alls är rättvist. Det vet vi alla…nästan alla.

Så det bästa är att starta dagen med min meditation och lite yoga på det som jag gör varje morgon. Det är bara det att mitt vänstra ben är rastlöst sen igår kväll. Det blir inte den där sköna stunden alls som det brukar bli. Ändå bättre än innan.

Sen har jag ju lovat mig själv en kaffe idag. För första gången sedan illamåendet natten mellan tisdagen och onsdagen. Utspädd med mandelmjölk (det gillar min kropp). Det är gott men inte så fantastiskt som jag tänkt. Tarmarna värker fortfarande. De är inte med mig alls. Skittarmar! (sorry!)

Sen har jag tänkt att städa och här kommer alltså första tipset denna söndag;

VID SORGSENHET; STÄDA!

Det gjorde jag igår också. Sopade och sköljde av terrass och balkonggången.

När jag tänker på det nu så är det kanske därför som mitt vänstra ben är lite surt…det var det ju inte innan städningen. Nåja, det var värt det för jag kände mig så nöjd och lite lite gladare efteråt.

Därför tänker jag dra fram dammsugaren i eftermiddag. Hundhårsbollarna och gruset ska bort och jag ska lyssna på en ljudbok under tiden. För jag vet att det hjälper!

Så är vi framme vid det andra tipset och det är det jag gör nu.

VID TVIVEL OM ALLTING; SKRIV!

Det spelar ingen roll om det är på en blogg eller en dagbok eller mobilanteckningar eller servetter. Bara skriv! Allt måste ut. Lite hur som helst. Spelar ingen roll hur det ser ut, varken grammatiskt eller estetiskt eller kul.

Bara få ner det!

Sitt gärna ute någonstans också. Det hjälper. Sitter själv i min trädgård nu. Datorn är kopplad till mobildata. Stolt över att jag lyckats med det. Därför måste ni få veta detta.

Fast om ni inte gillar att vara ute så går det bra att krypa in i ert favorithörn också.

Er kropp ska vara med; kom ihåg det!

Så avslutar jag då detta söndagstipsinlägg, som ni kanske inte vill ha men får ändå, med att lägga in mitt allra allra bästa tips;

VID SJÄLSLIG OCH KROPPSLIG TRÖTTHET; UPP MED FÖTTERNA PÅ VÄGGEN.

In med rumpan så tätt som möjligt till väggen som ni bara kan. Vid behov kila in en kudde under rumpan. Så gör jag.

Här måste ni också lyssna på den där gamla eller rättså nya kroppen ni har.

Skriker den nej nej så plocka ner de där tassarna igen. Lägg er på höger sida istället. Om ni inte tycker det är skönare med vänster sida förstås.

Jag lovar att man känner det.

Det behövs inte att jag skriver att om man har högt eller lågt blodtryck så ska man vara väldigt försiktig. Det känns meddetsamma.

När jag var som sjukast och något sa mig att jag MÅSTE tillbaka till min yogamatta var detta det enda jag kunde göra. Fast bara några sekunder i taget. Sen skrek ryggen att; ”Du är fan inte klok! Det gör ont!”

Men om man känner att det här går bra. Det är inga höga hjärtklappningar som dundrar på. Inga ringningar i öronen som tar över. Inga smärtor som skär genom kroppen.

Ligg då kvar så länge ni vill!

Det finns inget som lugnar nervsystemet så som denna upp med fötternaställning gör.

Jag lovar det!

Så där, detta var mina tips idag!

Det får ni göra precis som ni vill med.

Ni kan ju alltid skrolla vidare och göra som ni brukar.

Det gör jag…ibland!