Eldveckan

är till ända. Eller nästan. För mig är den iallafall avklarad. I onsdags satt jag där och väntade mig världens undergång och så fick jag varma leenden och positiva svar. Jag är definitivt inte på väg mot graven än. Allt är på väg till det bättre. Vi sa att vi måste fira. Jag och vännerna …

Fortsätt läsa Eldveckan

Vännerna

Jag skulle ju berätta om de där fantastiska människorna som kör mig fram och tillbaka till sjukhuset. Min svärmors kusin C och hennes man R. De inte bara kör hit och hämtar mig, kör mig till sjukhuset, väntar med mig där (R i bilen då det är omöjligt att hitta parkering de allra flesta gångerna) …

Fortsätt läsa Vännerna