Ja, inte klarar jag av att vara ifrån min älskade blogg.

Min vän.

Min tröst.

Min lekplats. Som förskollärare vet jag att lekplatser är superviktiga. Även om det så bara är ett gyttjehål (dit hör inte bloggen, märk väl!…eller kanske ändå….inget fel på gyttjehål alls ju…). Även vuxna behöver leka. Sååå mycket!

Måste göra så som jag funderat på ett tag: släppa sånt som drar mig neråt.

Var ju faktiskt inne på det strax innan jag bröt ihop (bloggigt talat). Släpp det skrev jag och sen fortsatte jag älta.

Inte bra. Inte bra alls.

Jag som ju förklarar för hunden att han inte alls måste svara, med motskällande som aldrig tar slut, på provokationer (oklart hur mycket han fattar…fast ibland verkar det som det funkar lite) går helt under när det osar hot om anmälan. Vill skälla tillbaka och därmed älta ännu mera.

Stop!

Lägger ner det.

Kan älta privat. Kanske kan det få komma i den där fantomatiska boken jag tänkt skriva nu i hundra år.

Det kanske blir av om hundra år till sådär, ha ha ha! Då allt förhoppningsvis är preskiberat ändå.

Jag börjar med att göra om utseendet på min blogg.

Här ska tjatas om det som jag vill till istället.

Funderar på att byta titel också. Men det får bli sen. Måste processa lite till.

Texterna funderar jag ju på hur de ska bli om jag vänder andra kinden till.

Inget svårt alls ju.

Det finns under min näsa.

Som trädgården i störtregnet förra lördagen.

Jag sitter ju där varje morgon och äter min frukost.

Inte ens regn kan stoppa mig.

Först var det små droppar.

Sen blev det stora som tefat, då flyttade jag in under tak.

Så började det störta ner och när det kom sidledes och mina ben var dyblöta gav jag upp. Drog duken över huvudet och flyttade in till hunden som ju kastade in handduken redan vid en stackars åskknall alldeles innan dropparna började komma.

Fast när jag satt där ute noterade jag hur sköldpaddorna verkade njuta av regn på skalet.

De får liksom ännu mera liv då. Blir blanka och fina.

Som jag. Jag får liv när jag njuter av det små sakerna.

Då blir jag också blank och fin.