Läser på Annika i Restons blogg om höstmusik.

Medan jag sitter här och fryser inomhus, med öppnade fönster i hopp om att de där 19 graderna som min termometer säger det är ute ska ta sig in och värma denna lägenhet som jag bara för lite mera än en månad sen klagade på vara så varm (aldrig är jag nöjd), funderar jag på vilken musik jag förknippar med hösten.

Jag är inget höst-fan. Det tror jag att jag sagt. Är sur för att strumporna åkt på. Det gick inte låtsas längre att det är bra för mina tassar med kalla golv. Inte ens foppatofflorna kan lura mig. Jag har också grävt fram koftor. Tråkiga koftor. Inget hemstickat. Kanske att jag får råda bot på det…

Nåja, nu var det musik jag skulle prata om.

För musik gör det hela lite lite roligare.

Höst med Dan hylander är den låt som kommer upp på en gång.

Inte bara för att den heter höst.

Inte bara för att jag alltid tyckt om den.

Inte bara för att den påminner om min syster som dog den 13 september 1999.

Utan för att den speglar känslorna jag har för hösten. Melankoliska. På skånska.

Dan Hylander har för övrigt ett helt album som heter höst. Om man vill grotta ner sig.

Och det vill jag.

Med filten på.

Här få ni som bara kan höra på youtube fixa det själva för det går inte att dela albumet Höst 😉