Faktiskt är jag det.

Den där stunden med kören i kyrkan på morgonen fyller på nöjdhetskontot. Både för att man får sjunga i stämmor och för att man får hänga med trevliga människor.

Detta är bra för hundarna ger mig visserligen all den levnadskvalite’ jag behöver för att fungera men det är så frustrerande att vi inte kommer ens runt kvarteret emellanåt. Fast när jag nu sitter här och småsurar för försöket i eftermiddags, som bara gick över gatan och tillbaka, (mest Wish där) så inser jag att vi faktiskt gick runt hela kvarteret tidigt i morse. En riktigt skön runda i en sovande stad med bara tio grader. Inte bara till hundarnas stora nöje för det är skönt när det är svalt på morgonen. Detta trots att jag måste ta på mig mera kläder. Don’t like that!

Jag hade glömt ställa väckaren men vi vaknade samtidigt alla tre 5.30 ändå. Så bra att vi är tillbaka i RÄTT TID. För mig är detta det ända rätta. Alltså kanske inte att nödvändigtvis gå upp så tidigt, fast i dag var det det, men jag fattar ju inte alls grejen med att flytta tid.

Just nu ber mig Wish om mat. Ja, han är tydligen kvar på den sommartiden. Suck! Han får lära sig om. Igen.

Nåja, egentligen tittade jag bara in för att säga att jag känner mig glad.

Och så bjuda på vår version av psalmen jag pratade om i fredags.

Håll till godo!;