Jag blev av med mitt illamående.
Det blev inte Scott. Han åt gräs och kräktes magsaft med gräs. Han slutade äta och spottade till och med ut godisar. Lördagmorgon var bajset rinnande och jag tror även på kvällen innan för han satt på flera ställen i trädgården men jag såg inget.
Först tog jag beslutet att ställa in mitt jobb och ta hunden till veterinären. Skrev till chefen. Fick inget svar. Stod där och stirrade på alla förberedelserna till dagens pyssel som stod färdiga och stack i mina ögon. Ringde upp istället. Vi gjorde upp en plan om att jag skulle hänga på låset hos veterinären och sen när allt var klart dyka upp, försenad, men ändå ro någon form av jobb i hamn.
Fick med mig äldste sonen, då det var hans lediga dag. Han skulle förvisso träffa en kompis och sen tjejen men han sa ja till att följa med och stötta. Inser att mina söner verkligen är suveräna när det kommer till akutfall. De backar inte ut bakvägen som jag hör många andra göra. Det är guld.
Det går ganska snabbt. Scott får två sprutor. En skål mat som han otroligt nog äter upp. Veterinären säger att han måste ha något i magen för att kunna få den terapi hon sen skriver ut.
Ett långt papper med fyra olika mediciner, probiotica och tillskott.
Sonen får gå till apoteket medan jag samlar ihop mina pinaler och kör efter att ha skickat ett meddelande att jag är på väg.
Svaret blir att pysslet nog får bli leka med leksaker. Ja, jag hörde ju att tvivlet fanns där när vi pratades vid. Att chefen efter ett halvår här lärt sig den hårda vägen att inget går smidigt. Varken veterinärbesök eller Roms trafik.
Jag tror ju knappt själv på att jag är på väg bara en timme försenad.
Det blir bra.
Sånger blir sjungna och pyssel blir pysslat.
Jag får en present. En av flera pyssel en ny liten tjej gjort.
Ser ni de små underbara fladdermössen som flyger runt pumpan?

Detta är kul.
Att ge barnen små idee’r om pyssel och sen gör de helt personliga grejer av det.
En större pojke tackar mig för pysselidee’rna. Nu vet han vad han ska göra hemma.
Jag gillar det. Det ger mig mersmak.
Vilken tur att jag inte ställde in.
Och medicinerna hjälpte.
Scott är redan mycket bättre.