Jag har dagar då en viss musik får följa mig hela dagen. Idag är det David Sylvian som fåvara i mina öron på min dagliga resa.
Han följer med mig till och från yogan, in i en bokhandel och ut igen, hem och finns där medan jag skriver.
Vanligtvis är det kvinnliga röster som ger mig allra mest. Kate Bush, Elizabeth Fraser, Antonella Ruggiero, Tori Amos…de rör mitt allra innersta. De fungerar som Mantra och löser upp mina trista stunder.
Men jag kan bara inte motstå Davids sammetslena, vibrerande röst och underbara musik. Därför låter jag honom finnas med hela dagen. Så att jag kan stänga ute trafikljud, grannarnas lägenhetsrenoverings ljud och mode woorkout -salens dundrande luftkonditionering.


Bara han och jag. Jag och han.


Speciellt hans ”Some kind of fool” låter jag gå om och om igen…mmmmm!!!