Häromdagen körde jag till biltvätten här under. Det är ett gäng utländska killar, som man här kallar ”araberna” så käckt, som driver den. De kommer säkert från länder som Bangladesh och Indien men det är svårt att dra alla över en kam, tycker jag, när man vet att det verkligen inte alls är samma sak.

Dock går de under namnet ”araberna”. De har ett litet hål till affär där de tvättar bilar i rasande fart för hand både utvändigt och invändigt för bara 10 euro.

Till min stora chock är affären stängd. Det står inget. Den är bara igenbommad. Det har länge gått rykten om att det inte är så legalt. Att killarna sover där också. Jag har sett deras undanstuvade tältsängar men tänkt att man kan kanske behöva vila emellan de olika städpassen också…

Nu är den alltså stängd. Konstigt tänker jag och kör till djuraffären för de har halva priset på maten jag ger mina hundar. Måste passa på. På parkeringen messar jag en kompis som sagt att hon tvättar bilen för samma pris på en bensinstation här i närheten. Jag har såklart lyssnat med ett halvt öra så nu frågar jag henne om var macken ligger. Tankar hundmat. Kör till macken och tankar bilen. Sen kör jag bort den till tvätten.

Det är utländska killar här med förutom en väldigt blase’ kille som ser ut att vara i övre tonåren och en man som tydligen är arbetsledare för när en utav ”araberna” öppnar min bil för att dammsuga kallar han på honom. Nu är det osäkert om han är italienare den där arbetsledaren för jag tycker han bryter på något slaviskt mål men det är oviktigt egentligen. Det som är viktigt är att han kallar på mig. Säger att här räcker det inte med 10 euro. Min bil är knökfull med hundhår ju. 15 vill de ha. Jag säger ja. Måste ju få bilen tvättad. De andra ”araberna” brukar skaka lite på huvudet bara. Det har hänt att jag stuckit till dem lite dricks. Som plåster på såren.

Nu var det kanske inte igår jag tvättade bilen precis. När jag tänker efter kanske det gått mer än ett år. Det har i alla fall gått så långt att yngste sonen börjat pika mig för min ”håriga bil”.

Sätter mig i några plaststolar vid ett bord, med min hundmatskasse, och bläddrar lite i en vältummad veckotidning.

Efter en stund kommer arbetsledaren bort till mig för att gå in genom en dörr bredvid. – Nu har vi fått bort alla hundhår, säger han sådär i förbifarten. Sen lägger han till något jag tror att han aldrig skulle säga till en man; att jag borde skaffa såna där skynken som skyddar. Att jag förstör bilen.

Jag skäms. Fast ska jag det? Min bil är gammal. Sen 2011. Ratten är sliten. Ena solskyddet funkar inte längre (typisk nog på förarsidan). Tar jag ner solskyddet får jag inte upp det sen. Vad ska jag skydda sätena mot? Att killarna på tvätten ska städa lättare? Att jag ska få ut pengar som de inte ens vill ge mig på skroten den dagen jag gör mig av med bilen?

Ja ja ja, jag ska inte vänta så länge med att städa men va fan!!! Jag betalar ju.

Det allra allra bästa vore att köpa en sån där flådig bil som jag kan få in två boxar där bak till mina hundar på. Det vill säga en större bil. Även med tanke på att den nya lilla galningen lyckas fara omkring för att försöka ta sig fram till framsätet även med bilbälte på så vore detta ju helt perfekt. Fast, bortsett från pengarna jag inte har till detta, får jag parkera bilen på gatan sen, där alla andra parkerar, för den går inte in i garaget.

Suck!

Börjar faktiskt googla på skynken men ger strax upp igen. Kommer att lägga på ett gammalt lakan. Om alls. Hoppas att mina ”araber” öppnar till nästa gång jag behöver städa bilen och väntar inte över ett år.

När jag kör hem igen ser jag att även en annan mack här nere tar 10 euro för heltvätt. Den kan jag ju testa om det skulle vara så att min tvätt inte öppnar mera.

De kanske inte är så mansplain-iga där…