en enbärsbuske…eller snår…eller ris eller precis vad ni vill.

Trasslar till det varje midsommar då folk har olika idee’r om denna sång.

Jag lyder sången och tvättar denna måndag. På Speed Queen.

Tänker att jag börjar bli stammis när jag kommer in och det bara är två maskiner upptagna.

Jag hinner precis tjonga igång min maskin när he….tet bryter loss. En kvinna och en man med fem sex påsar ockuperar sen nästan resten av maskinerna. Inklusive den för husdjurstvätt, alltså inte att man stoppar in husdjuren i utan kuddar och filtar fulla med hår…fast det fattade ni kanske.

Hon klagar på hur skitigt det är där och strax har hon ringt ansvarige som kommer på studs.

Det är sant. Det är så grisigt där inne. Som om ett gäng apor hade gått loss och käkat kakor under tiden.

Jag som läser en bok kan ju inte undgå att höra det kvinnan berättar om hur de invaderats av myror och termiter och därför tvingats sanera. Allt ska tvättas.

Hennes hundmadrass går sönder där inne i tvättmaskinen och jag noterar att det faktiskt låg skummgummi utanför maskinen innan städerskan pliktskyldigt sopade upp eländet. Funderar på om den tvättmaskinen kanske också har hål på trumman.

Jag hinner inte fundera så mycket förrän tre fyra personer till dyker upp. Fast alla maskinerna är nu upptagna.

Ett suckande och kollande på vilka maskiner som snart kommer att stanna utbryter. Bland annat min. Glad att jag kom innan alla dessa personer. Annars hade jag väl suttit där än.

Jag drar ner min tvätt i korgen och stoppar in alltihop i torktumlaren. Nu kan jag detta och kör igång den på en halvtimme. Undertiden har städerskan övertygat en av kvinnorna som kom efter att ladda ner appen. Hon får den inte att fungera.

Så skönt att jag kör på gamla vanliga viset.

Så skönt att vara stenålders.

Den sanerande kvinnans man kommer tillbaka efter ett tandläkarbesök, börjar tänka att jag snart kan hela deras livshistoria, och tar min korg för att tömma en av deras oändliga tvättar. Han får sig en överhalning av kvinnan för att han tog någon annans ”icke-sanerade” korg då hon ju, tydligt, sagt den längst bort.

Jag har förstått på de telefonsamtal hon lyckats klämma in medan hon väntade, sedan mannen gått iväg, att han är rätt hunsad. Begriper inte så bra. Gör fel saker. Ja, det finns såna män också.

Min korg var visst sanerad. Det gjorde jag medan jag hällde pälsbollarna, från förra klienten som låg i, i papperskorgen.

Sanerar om korgen innan jag tar min tvätt. Viker den på det sanerade bordet och stoppar allt i min sanerade IKEA påse. Hör hur hunsade – mannen lämnat pappersnäsdukar i fickorna som nu far runt i tvättmaskinen. Alltså ingår han i samma kategori av omöjliga människor som min son och jag.

Fast idag har vi varit duktiga.

Det skriver jag inte på mannens näsa förstås.

Säger hej då till städerskan och går.

Nej, jag ska nog inte bli nån stammis där.

Nästa tvätt får bli till efter torsdag då min nya maskin ska installeras.

Så kanske jag fattar vad jag läser också under tiden.