Mitt i allt kaoset som en havererad tvättmaskin (hål på trumman), sjuk hund som dessutom inte vågar gå två trappsteg ner i trädgården, läkarbesök och jobb så frågade sonen om jag behövde något. Han skulle handla på snabbköpet. Jaaaa, knäckebröd!!!, nästan skrek jag. Det är sant att jag fortfarande har av mitt goda fröknäcke, som jag gör själv (så långt sträcker sig min bakning), men jag gillar ju att ändra om lite i min frukostrutin ibland. Så jag såg framemot lite knäckebröd.

Tror ni att han som aldrig skriver listor kom ihåg det?

Såklart inte!

Han kom hem med allt möjligt men inget knäckebröd.

Detta var alltså tredje gången gillt.

Betyder det att universum visar på att man inte alls ska ha knäckebröd utan fortsätta baka sitt fröknäcke och hålla käften?

Jag valde att inte bry mig om möjliga tecken alls och traskade iväg till en annan supermercato här i närheten. Vi bor ju i ett kvarter fullt av mataffärer och nagelfixare. De avbryts förvisso av frisörer (kinesiska oftast) och kinesägda alltmöjligtaffärer. Så länge det är så måste man ju utnyttja det. I mitt fall mest mat och alltmöjligt då förstås.

Tänkte lite tanken att de kanske inte alls hade knäckebröd där eller Wasa, som man kallar dem. Ibland måste man ju chansa.

Du kan inte gå in i en affär här och säga; -goddag var har ni här? Kan man möjligtvis köpa sig knäckebröd här? Då svarar de inte; – Nej tyvärr. De bara glor på en som om man kom från en annan planet och funderar på att ringa polisen för en sån konstig en måste ju avhysas lugnt och sansat.

Men jag behövde inte ens fråga. På hyllan där alla krackers står stod det jag sökte fast ännu bättre.

Alltså med vallmo- och linfrön!!!

Släng dig i väggen IKEA!

Och den som väntar på något gott.

Fast snart får jag gå dit igen för de varar ju inte så länge.

Inte hos mig iallafall.