Påsklov plus valdagar, som gör att skolan är stängd i sju dagar gör att jag har mina busar hemma i hela elva dagar. Det är underbart men naturligtvis också jobbigt. Mina aktiviteter blir ju liksom parkerade. Skrivandet lyckas jag göra när de, som just nu, är parkerade framför TV:n (hemska mamma!) eller leker på rummet.
Annars är vi ute mycket. Det behöver vi alla.

Min yoga gör jag på morgonen…fast inte tidigt…mannen blir sur om jag ställer väckaren tidigt. Han kan inte somna om…
Jag väntar tills han drar halv åtta och trasslar mig ur yngsta sonens hjärngrepp…han lyckas alltid materialisera sig i min säng under nattens gång…och rullar ut mattan i vardagsrummet.

Två gånger har han kommit. Första gången var han helt underbar och gjorde solhälsningar och garudasana.

Idag ville han titta på TV, prata om Påsken och allt annat utom att låta mig får göra min yoga.
Det blev ett kort program…men det är okej…tror jag…

Idag är det picnic på vår agenda.

Vi drar iväg till en av de finaste parkerna som finns i Rom och som vi har turen att bo i närheten av Villa Ada. Med mackor, gott, bollar och kompisar ska vi bege oss dit vid tolvtiden…jag har laddat filmkameran.