Fast det känns som om jag sålt honom…eller ska göra det…har inte lämnat in papperna än…så börjar jag lugna mig nu.
Det kan väl bli bra om han får hjälp i klassen också.
Måste sluta tänka ilskna tankar om socialassistenter som snabbt blir kvitt ett hopplöst ärende.
Lärare som får mera händer i klassen så att de ska slippa bryta de fina dit-klistrade blommig/glittrande naglarna.
Det här handlar ju om honom.
Min son.
Han som alltid varit emotionellt orolig.
Han som inte hittar sin plats i studiernas tempel.
Han som knappt vet vilken dag han är född.
Men han är också samma pojke som sitter timmar och timmar på rummet och åstadkommer det här:
Det handlar om att hjälpa honom klara av skolan.
Där man måste göra de alla andra gör.
Pranayama i Rom 
Kram!
GillaGilla
Stå på er! Man önskar att man alltid träffade på rätt person när det gäller barnen.
Ha en skön kväll!
GillaGilla
Jag vill också skicka en kram och en stark önskan om att ni inte ska behöva driva er sak själva; ögon som kan se och vilja hjälpa, helt enkelt.
GillaGilla
Hej hej!
Vilken fin unge du har, helt underbar. Jag hoppas att allting ordnar sig.
Kramar*
/V
GillaGilla