På eftermiddagen går luften ur mig.

Varje dag.

Det spelar ingen roll att jag har sovit en stund efter lunch.

Jag har ingen ork alls kvar.

Idag känns det särskilt tungt.

Tänker att det vid femtiden är läge att gå ner för att slänga papper i insamlingscontainern och ta mig en glass. Bli lite uppiggad av en smarrig glass och därmed orka genomföra det jag tänkt göra. Det blir ingen glass. Den pyttelilla affären är proppfull med folk och jag har ingen lust att stå ute i solen och vänta på att de ska bli färdiga med sina smakval och pratlust.

Går en runda och köper den där krukan jag tänkt att jag behöver ändå för omplanteringen jag vill göra.

Sen sätter jag krukan där den ska vara, sätter mig själv i gungstolen och tittar på hunden när han letar några godisar, jag slängt ut, i gräset. När han är klar lägger han sig ner med en suck. Han har sovit hela dagen. Efter första promenaden tidigt i morse har han inte velat göra någonting.

Vi kanske drabbats av sömnsjukan tänker jag och kommer på att jag måste koka brytbönorna jag köpt innan de blir förstörda.

Så då gör jag det och nu sover hunden i badrummet igen.

Detta känns inte som en rolig dag och om det inte var för att jag strök alla de där tråkiga sakerna som lagts på hög i morse skulle jag kunna tänka att jag ingenting gjort idag.

Kanske ska jag lägga mig en stund på yogamattan…

Måste ta sats innan jag ser till så att hunden och jag får mat.