Ett stråk av vemod (blogga varje dag 104)

Fyra dagar kvar här på Elba.
Sen bär det av hemåt igen.
Skönt och lite ledsamt i vanlig ordning.
Jag har ju verkligen grottat ner mig i semester.
Njutit.
 Ja jo, jag har ju fått pyssla om stora pojken som stukat vristen i den vilda kvälls jakten.
Avmaskat hunden då jag upptäckt att han hade livslevande hyresgäster i magen.
Och mannen fick köra minstingen till sjukhuset i går då han skurit hälen illa i vassen.
Så han får inte bada på ett par dagar.
Inget av detta har liksom kunnat hindra att jag lyckats med att stänga ute verkliga livet ganska bra.
Så läste jag på FB i morse att Robin Williams är död.
Att han tagit sitt liv.
Tydligen har jag levt långt ifrån världen längre än semestern sträcker sig.
Jag hade ingen aning om varken hans alkoholproblem eller depression.
Visste bara att han är en av de bästa skådisarna någonsin och dessutom en människa som alltid log.
En Patch Adams man.
Att livet var tungt för honom hade jag alls inte trott.
Jag menar, visst råkar vi alla ut för tunga stunder och rena urjävligheter ibland, men ändå…
Detta kastar mig rakt in i sorgtankar.
 Fast jag alls inte vill det.
Påminner mig om att allt tar slut.
Inte bara semestern.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s