Vi hade på något vis kommit fram till en kompromiss.

Det räckte med ett toabesök, ett glas vatten eller att vända sig till andra sidan till slut.

Då i cellgifternas tid gick det inte att fortsätta sova just vid tre tiden.

Ögonen bara öppnades av sig själva.

Det gör de nu med.

Fast det går inte att luras med något.

Inga djupandningar funkar.

Mobilen flashar.

Det är en kompis.

Som har läst.

Som inte kan förstå.

Inte jag heller.

Detta är så ofattbart, orättvist och alla andra ord som börjar med O.

Räckte det inte med att hon förlorade en dotter?

Räckte det inte med att en annan dotter varit sjuk?

Räckte det inte med att vi alla förlorade en syster, mor och dotter?

Räckte det inte med att vi försökt hålla modet uppe under åtta år trots att svärmors förfall var så synbart?

Räckte det inte med en stor sorg för mina barn på en månad?

Räcker det aldrig?

Vad är de som vi måste betala av?

Nej, jag förstår inte alls varför jag ska vara tillbaka i vargtimmen igen varje natt…