Tänker att vi alla behöver ett gott skratt så där mitt i veckan även om det jag tänker berätta hände i måndags.

Om man ska vara petig började det förr förra lördagen då vi beställde hem en ny kyl & frys. Jag som tänkte att det var typ i går vi köpte den gamla fick räkna flera gånger på fingrarna och komma fram till att det inte alls var konstigt om en motor på femton år ger upp sådär. Jag fick bestämma dag som passade eftersom det är jag som är hemma mest.

Tisdag, sa jag. Morgon, sa jag. Mellan 9 och 13, sa de.  Var inte helt beredd då de kom med nya kyl & frysen strax innan 9. Höll på att plocka bort det sista.

Fick vänta tre timmar innan jag körde igång den, torkade av den utan att lägga märke till konstigheter.

Mannen som var ute på jobb la märke till konstigheten då han på torsdagen letade efter något.

Plastremsan som täcker ljuset var till hälften sönder. Hängde ner och gick inte att trycka fast.

Hur kunde jag undvika att se det? Hur gjorde jag? Torkade jag med stängda ögon?

Ingen aning, men det var i alla fall jag som fick ringa kundtjänst dagen efter…alltså fredag…, för att vara inom reklameringsveckan.

Jag bollades sen mellan kundtjänst- affären- servicecallcenter i Rumänien, som sa att det var dom i affären som borde göra en anmälan om ”skada vid transport”, för att ta beslutet att åka dit, till affären inte Rumänien,  i stället dagen efter. Alltsåledes lördag.

Där blev jag trängd  mellan massor av klienter som alla hade något att tala med personalen om och bollad igen mellan två anställda. Den andra anställde körde ilsket på, utan att veta något, om att man minsann inte kunde komma efter två dagar och klaga, då jag stoppade honom och nästan skrek att det var i tisdags kylen gjorde sin entre hemma hos mig.  Då blev han lite, fast bara lite, ställd och bad mig komma tillbaka på måndagen så att vi kunder ringa callcentret igen. Förattom de skulle anmäla så skulle de behöva byta ut hela kyl & frysen. NEJ! Bara tanken på att behöva göra om allt igen med matvarorna fick mig att få spunk. Så då gick jag med på att åka dit igen, låtsas som om jag inte har bättre saker för mig än att åka runt till köpcentrum…som jag ju älskar sååå högt…

Måndag morgon. Försöker få till med lite glädjeskutt men benen vill inte alls. Segar mig dit som en skoltrött tonåring. Möts av två mycket vänliga biträden. En kille och en tjej. Tjejen tar hand om mig. Ringer. Har fel nummer. Jag minns inte vilket nummer jag ringt. Sen blir det rätt; Rumänien igen. Samma svar som jag fått. Jag VILL inte byta kyl. INTE. Skulle kunna kedja mig fast för att slippa.

Då får tjejen en ide, efter circa en halvtimme; vi kan väl ta loss plastskyddet från kylen. Hon frågar kollegan som svarar javisst. Hon ber mig vänta och försvinner iväg in någonstans. Killen avslutar sina kunder och kommer bort till mig, med en lite skruvmejsel i handen. Jag får visa honom visningskylen och så börjar han mecka. Lite förfärad försöker jag påpeka att det faktiskt står i instruktionsboken att man aldrig aldrig ska byta ljuset själv utan ringa servicen… Ja ja, svarar killen och bänder och bänder. Plastgrejen lossnar och jag får den i min hand. Hel och fin.

Sen får jag gå därifrån bara. Så där. Utan att passera kassan. Lite perplex. En vanlig måndagmorgon.