Dundrande rör

Jag tänkte nog lite tanken att vi själva kunde ha gjort trädgårdsarbetena. Men sen kom de där tre, som efter en dag blev två, trädgårdsmästarna och jag förstod nästan genast att varken vårt tålamod eller muskler skulle ha hållit för allt som skulle göras.

I tre hela dagar var de här bar, grävde och klippte ner. De förvandlade allt.

IMG-20170912-WA0001
Före

Ja, ni ser säkert skillnaden. Fast jag inte kan hålla mig i skinnet tills allt växer upp och lite döljer de fula husen runt omkring (man får dock skylla sig själv när man tvunget ska bo kvar i Rom) och flödar av grönt.

DSCN4588
Efter
DSCN4589
Och så lilla örtgården

 

Allt kändes frid och fröjd när trädgårdsmästarna sa hej och en utav dem fick en liten babysköldpadda med sig (vi hade helt plötsligt sex stycken igen…).

Klockan sex på söndagsmorgonen vaknade vi av hårda snabba smällar som om det var i taket ovanför oss. Tankarna gick till sura grannen där uppe. Att han retade sig på något igen. En lite susning om vårt nya bevattningssystem flög in i min hjärna men snabbt ut igen. Såklart att det var surnissen!

Lite senare, när jag stod på min yogamatta och mannen åt frukost, hände det igen. Mannen var snabb ut i trädgården medan han halvskrek något om vemtusandetkundeva… Då gick ljuset upp. Det var bevattningssystemet. De där trevliga männen hade konstaterat att det var för mycket tryck och bara lämnat kranen halvt öppen. Istället för att sätta dit en tryckreducerare.

The italian way! Suckade jag och sen skickade vi iväg ett meddelande till ansvarige projektledare som givetvis kom på måndagen och satte in den där reduceringsmojängen.

Inte vet jag riktigt hur jag ska förhålla mig till dessa tankar om att det ”bara är italien” sånt här händer. Att inget blir någonsin bra på en gång. Det finns en hel massa ”hoppsan!” hela tiden, som stoppar upp och ändrar dagar.

Jag så tänker jag när jag kör iväg med väggklockan som jag just hämtat hem från urmakaren, där den varit i två veckor, då den bara stannar igen. Det, och så ett pyttelitet ”förlåt!” till sura grannen ovanför. Fast bara pyttelitet.

 

2 reaktioner på ”Dundrande rör

  1. Hantverkare är som de är tror jag oavsett i vilket land. Min hantverkare som har bytt lite brädor som ruttnat eftersom den förra jag hade inte hade använt sig av tryckimpregnerat virke. Men den här killen som jobbade bra i våras tyckte jag, har hann inte klart, bara ett altanräckekryss kvar, det kommer jag och gör klart efter midsommar, men än har han inte kommit. Jag har mailat och skickat sms och frågat om han glömt bort oss. Men… han svarar inte.
    Men oh vad fint ni får i trädgården.

    Liked by 1 person

  2. Kommer bli så grönt och fint!
    Hihi ja, det kan bli lite galet med hantverkare ibland. En del är väldigt noggranna (och samvetsgranna!) medan andra kanske borde jobba med annat 😉
    Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s