Det är jag som är träd här nu.

Granatäppelträd, om man ska vara petig.

Min nya matte…öh, ägare eller hur man säger?…bara sitter här och stirrar på mig titt som tätt.

Jag lovar hela tiden att jag ska växa så det knakar och att det ska bli stora fina frukter snabbt på mig. Det verkar inte riktigt som hon förstår att detta kräver tid och att jag bara är ett barn.

Men bortsett från den där pillande människans trånande blickar så har jag det bra. Massor av sol och eget sugrör med gott vatten i.

Det här blir nog bra ska ni se…

Hon vänjer sig nog vid mig, människan.