Vi vaknar alltid vid 6 kvart över 6. Det är ingen skrålande väckarklocka som får oss upp ur sängen. Mannen och jag är ett perfekt team, efter över tjugofyra år i samma slaf, på att få morgonen att starta.

Det är bara morgonsysslorna vi modererat med åren. Just nu ser det ut så här; mannen går på toa, jag ligger kvar en stund och försöker få ordning på högra handen som tar stryk under natten efter fallet i februari. Det är som om det inte riktigt är min hand. Den gör ont och går varken att öppna eller stänga. Sen sträcker jag på hela mig och kliar lite på hunden som undrar vem som ska ta honom till hans toa.

Just nu i denna period är det mest mannen som går ut med vovven på morgonen. Jag gör min yoga istället.

Fast den är också modifierad. Den är till förmån för min rygg och mina armar. Tråkig, enformig men nödvändig.

Efter att ha sköljt näsa och allt annat som behöver rengöras tar jag matta och filt och smyger in i vardagsrummet. Tänder min färgterapi lampa, rökelse och något levande ljus.

Sen blir det så här, medan ljuset ändras utanför:

Ungefär efter solhälsningar, sidplankan och trianglar av olika slag och andningslängder, måste jag knacka på trettoåringens dörr. För säkerhets skull drar jag också upp rullgardinen. Björnen ligger ändå kvar en bra stund under lakan och täcken.

Tillbaka på mattan får benen en stund, alternerad andning genom näsan, medan jag hör snart- sextonåringen öppna dörren till sitt rum och gå med raska steg mot toaletten.

Under mina femton djupandningars halvgräshoppa till vänster och trettio till höger susar mannen förbi för att hota trettonåringen med en massa hemska följder om han inte masar sig upp omedelbart och får ett surt grymtande tillbaka.

Jag försöker hålla borta alla arga invändningar och samtalet som pågår i köket om ordning versus ”jaggörhurfanjagvillfördetärmittrum”. Sjunker djupare in i mina andningar, långt ner i magen när mannen och sextonåringen höjer rösterna allt mer och mer.

Det är först efter trädet och avslappningen som den yngste sonen masar sig iklädd det första han fick tag på samt hörlurar för att långsamt inta frukosten.

När jag sjunger mina Om för varje chakra och kör tyst för mig själv mina sankalpa slår ytterdörren igen. Mannen åker till jobbet.

Så där ja! Nu börjar dagen.