Detta kändes direkt på morgonen att det inte skulle bli en helt vanlig onsdag i mitt liv.

Inte bara för att jag hade den molande oron om tvättmaskinen som häromdagen lät som ett flygplan som landar och jag hittade vita hårda saker i den.

Inte bara för att jag såg att mina framtänder hade något som satt fast bara några dagar innan denna onsdag som skulle börja hos tandhygienisten.

Inte heller för att jag skulle köra Wish till veterinären igen för öronkoll. För tredje jäkla gången.

Tandhygienisten var det smidigaste. Han muttrade om det där med framtänderna men som tur är fattar han humor. Sa att jag var underkänd igen. Jag svarade att jag hade hoppats på guldmedalj. Satsat allt, tyckte jag. -Då får du spegla dig när du borstar tänderna också, blev hans svar. Okej då! Det blir till att ligga i hårdträning framför spegel till april då vi ses igen.

Jag drog ett djupt andetag när jag kom hem och startade tvättmaskinen där sonen tryckt in alla sina jobbkläder och ville ha dem till i morgon. Idag är han ledig och hade bjudit hit sin tjej. Han hade åkt iväg och för att hämta henne vid stationen. Jag skrev att jag väntade tills de kom tillbaka innan jag körde med Wish till veterinären. Så att Scott skulle slippa vara ensam. Så att tvättmaskinen kunde stängas av vid behov.

Veterinären hittade mera skräp i öronen. Jag som inte trodde att skräp och öroninflammation var samma sak stod där och gapade. De hade inte mera medicin hemma utan han gav mig ett recept. Apoteket finns intill. Sen skulle jag komma tillbaka och få antibiotikan insprutad. Hunden fick lufsa med och det var tur för han behövde göra nummer två. Tydligen kände han vart vindarna blåste för han bajsade intill en soptunna.

På apoteket hade de såklart inte medicinen hemma utan jag fick beställa. Sen insåg jag att det skulle bli problem att hinna hämta medicin efter 17, ta hunden till veterinären igen och sen hinna åka till körträning. Min hjärna jobbade febrilt för morgondagen är en onkologmötesdag. Apotekarn pratade på om att hon kände den andra corgin där i närheten. Wave som vi också känner fast Wish gillar honom inte sen Wave blev en vuxen hund. Denne unge man är apotekarens hunds favorit. Pojkvän säger hon och skrattar. Sen säger hon hej till Wish som inte ger henne ens ett ögonkast. Han vill då sannerligen inte vara där. Än mindre prata strunt.

Hemma tycker jag att jag gjort mig förtjänt av ett äpple. Sonen kommer ut ur rummet för att förkunna att han inte hört konstiga ljud från tvättmaskinen. När jag ska tvätta mitt äpple trampar jag i vatten. Massor av vatten.

Sen blir det golvtorkning, utplockning av genomvåt men icketvättad tvätt. Sen blir det marsch till SpeedQueen här i närheten för första gången och där spenderar jag resten av lunchen. Inget äpple. Det ligger kvar på diskbänken. Jag nojar för att det står att man måste ha deras app. Sen ser jag maskinen där man kan betala med kort eller kontanter. Puh!

Jag läser på mobilen medan jag tvättar, torktumlar, torktumlar och torktumlar. Till nästa gång vet jag att man kan behöva minst en halvtimmes tumlande. Tio minuter räcker då rakt inte.

Avbokar min körträning. Funderar på vad jag ska göra med tvättmaskinen.

I hela detta passar en sång som dök upp i mitt huvud bara sådär häromdagen.

Ja, för jag hade gärna haft min mor kvar att ringa till en sån här dag.

En som man kan fråga fast hon kanske inte har svar på precis allt.

En som man kan berätta för.

Jag har ställföreträdande mammor.

Men ändå.

Nu ska jag ladda ner mina blodprovssvar, ta hunden till veterinären igen och kanske köra min sons tjej till stationen.

Sen ska jag ta hand om resten av köket som ser ut som ett bombnedslag.

Därefter är dagen nog slut.