Vi sov på måndagseftermiddagen.

Vi sov hela natten mellan måndag och tisdag.

Det var så att jag var tvungen och pilla på den där lilla långa hunden som låg bredvid mig för att se om han levde. Då sträckte han på sig och blev ännu längre. Hur det nu är möjligt.

Nu är det väl inte så att en hund som ligger på rygg med tassarna rakt upp i luften ligger just så om den är död. Ändå kändes det så konstigt att jag inte fått ett enda litet livstecken från varken honom eller Wish under hela natten.

Det var som när min äldste son var bebis och sov för första gången hela natten. Jag vågade knappt närma mig barnvagnen. Tänkte att plötslig spädbarnsdöd är helt ljudlös.

Det kanske finns plötslig valpdöd också. Eller jag vet att det finns. Vänners valp dog i sömnen.

När man tänker efter så är det ju den finaste döden man kan tänka sig.

Fast inte för de som finns runtomkring.

Sova är skönt och när jag letar i Spotifyarkivet efter ordet sov får jag upp den här pärlan med Monica Zetterlund.

Sen ser jag att det är Beppe Wolgers som skrivit den svenska texten.

Såklart!

Vem annars?!?