Lördagskvällen tillbringade jag med C, R och B.

Hade bjudit hit dem på hembakad pizza.

R hade en äppel/sylt paj med sig, som han gjort själv, och vin.

B hade tagit med suppli och arancini.

En mysig kväll i prat och ätande.

Känner att jag måste göra mer såna här saker. Bara få tummarna loss. Det behöver ju inte alls vara komplicerat. Ändå bygger jag stora murar av kan-inte och orkar-inte.

Nöjd och glad och med valpen ordentligt nattkissad kröp jag till sängs vid midnatt.

Kanske tog det två timmar innan jag väcktes av att min sängsovande lille busunge slickade på något vid fotändan. Konstaterade att det var en spya och la överkastet över. Vem orkar hålla på mitt i natten med tvätt? Tänkte en tacksamhetstanke över att jag inte bytt lakan som jag tänkt den dagen. La armen över Scott och vi somnade om.

På morgonen när jag skulle byta lakan såg jag att det inte var en vanlig spya. Den var full av långa maskar. Som spaghetti, tänkte jag och samlade upp allt i en bajspåse. Med en suck konstaterade jag att det fick bli en sväng med denna skatt till veterinärerna på måndag morgon. Tycker att jag snart bör få rabatt hos dem. Jag är ju där varje vecka och nu flera gånger i samma vecka.

Sen bytte jag lakan och städade lägenheten. Funderade lite på om jag verkligen skulle lägga ut mattor i hallen nu med valpolyckor och allt men svarade mig själv jakande.

Hur kan det vara så att vi går från att dö värmedöden till att närapå frysa ihjäl inomhus? Klart det blir mycket skönare med mattor på golvet.

Wish bäddade först runt i dem så att jag fick ryta till, fast jag vet att det är en rit han bara måste göra. Inte bryr han sig särskilt mycket om mitt rytande heller. Han är ju en tvättäkta corgi som bara stannar upp för att glo mig stint i ögonen och sen fortsätta sitt grävande.

Sen hände det där som gjorde det svårt att tänka tacksamma tankar:

Gick en runda med Scott som vanligt innan vi gick och lade oss. Han bara kissade. Det var en massa folk som pratade högt både i parken och på en balkong. Han klarar inte det och ville bara hem igen. Fast han brukar inte bajsa varje gång så jag tänkte att det välan var okej.

På min säng hade jag lagt en extra plaid som man lätt tvättar om det kommer fler överraskningar. Detta gjorde tydligen också att Scott blev osäker. Började springa runt. Upp för rampen och ner igen. Försökte ta sig upp på min sida. Till sist drog jag upp honom där. Tokstolle!

Jag somnade ganska snart men halv fyra vaknade jag av hundtassande igen. Denna gång från två hundar. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Gick upp. Tände upp hela lägenheten och i hallen; tada! Bajs på en av de rena mattorna. Och kiss vid tyngdlyftningsbänken i yngste sonens rum. Torkade. Plockade bort. Slängde in mattan i badkaret. Tog ut båda hundarna i trädgården för att de skulle få kissa av sig.

Under tiden var det någon i en av affärerna intill som drog upp och ner ett av de tunga jalusierna. Klockan halv fyra på morgonen!!!…Jalusien skrek förfärligt men jag ville verkligen inte gå ut och kolla vad som stod på. Helst inte i pyjamas. Bara kände att detta var en förfärligt orolig natt. För alla.

Tillbaka i sängen kunde jag inte somna förrän jag körde en kroppsskanning. Det funkar bäst. Kom nog bara till vänster arm innan jag sjönk in i drömmarnas värld igen. Fast jag vet inte vad klockan var då jag vridit mig ett tag innan jag kom på hur jag skulle göra.

Vid kvart över sex började Scott sitt vandrande igen.

Kan det vara mask som gör honom så orolig? tänkte jag och masade mig upp för att kicka igång denna måndag.