Följer Monnahs Trettio tacksamma dagar och för själv en liten kvällsdagbok där jag skriver ner saker jag är tacksam för.

Egentligen har jag hållit på med det i flera år. Och inte bara trettio dagar utan jag skriver ner en sak varje dag som varit positiv. Ibland är det så svårt för det finns dagar som det tycks regna bajs över en. Ändå tycker jag att det hjälper mig att liksom klämma fram något som kanske bara var det där morgonkaffet eller att ingen kissade på golvet.

Förra veckan hade jag en svart dag då jag föll ihop totalt över min ekonomi. Så nära att gå på rött har jag aldrig varit. Fick låta bli att betala bilförsäkringen till allra allra sista dagen för att lite pengar till skulle hinna komma in. I fall att något mera än den där tvättmaskinen, som jag förmodligen betalt alldeles för mycket för, pajar.

Skrev till en kompis som jag vet inte har några pengar som rullar in varje månad. Hon lever på en stor lägenhet som hon sålde. Får inga pengar i bidrag heller för hon räknas som rik. Hur gör hon när pengarna bara far iväg? För det gör de ju.

Varken hon eller jag går på nagelfix, ansiktsbehandlingar eller annat som man kan undvara. Vi har till och med slutat med våra utekvällar en gång var sjätte månad.

När hon säger att hon kan låna mig pengar för att jag hjälpt henne en gång då hon var i stor knipa kommer jag till sans. Jag sitter verkligen inte i sjön. Jag har fortfarande pengar på kontot i Sverige och nu har jag lyckats få ner det till en summa som inte skatteverket har något att säga om.

Ja jag är ju också en lyxlirare.

Men om det kniper kan jag ta därifrån såklart.

I morse när jag satt i meditation kom sonen för att duscha. Tydligen jobbar han morgon idag.

Så stannade han till där jag satt, böjde sig ner och kliade Scott som låg tätt intill Wish framför mig. – Åh, en corgihög! Vilken skatt!

Jamen visst! Detta är ju min skatt. Trots att de ju såklart måste äta, gå till veterinären och ha goda tuggisar samt en hel del tid så är de ju min stora skatt.

Inte för att jag inte visste det redan. Han bara sätter fingret på det.

Meningen. Drivkraften. Han är ju själv en del i den.

Så idag är jag tacksam över att jag har dem och att de trivs så bra ihop.

Just nu har de precis brottats färdigt.

Och på kvällen delar de ofta sängplats.

Och så är jag förstås alltid tacksam över att kunna sitta här och göra alla dessa resonemang fortfarande.