Lämnade in mina maskar…eller Scotts maskar…på en fullsatt veterinärklinik. Det var länge sen jag såg så mycket folk där. Framförallt var det en lång rad katter i väntsalen. Jag fick vänta tills en utav sköterskorna hade tid att registrera mitt prov.

Sen körde jag direkt till IKEA för att ljusproviantera. Alldeles alldeles nödvändigt. Så nödvändigt att min son inte längre snäser åt mig om det verkligen behövs. Han ber om kycklingbullar istället. De enda utan gluten.

Jag har kommit på att de där små värmeljusen som man laddar inte är så tokiga alls. Är rätt trött på alla dessa små aluminumformar som nästan hälften av ljuset blir kvar i. Så jag tänker byta ut flera såna. Åtta till tänkte jag köpa. Fast såklart finns det bara fyra kvar. StruntIKEA! Alltid saknas det jag vill ha. Att man inte alls tar hänsyn till mina behov och mina tider. Suck!

Snappar åt mig tyget som kommit in igen efter att ha varit borta hela sommaren. Det är till ett sommarprojekt men nu har jag det iallafall. Ingen annan än jag ska ha det hahaha!

Som vanligt går jag helt bananas i mataffären och kommer hem med mer än vad jag tänkt. Ni kan kalla mig slösa! Fast mat är väl inget slöseri egentligen. Jag kommer att äta upp allt. Fortare än kvickt.

Veterinären har sagt att svaret kommer under dagen.

Men efter lunch har jag inte hört något och är så trött efter nattens bravader att jag stänger av ljudet på mobilen och sover i en och en halv timme. Scott intill mig och Wish på en kudde på golvet. Sååå skönt! Det är bara det att veterinären har ringt när vi har sovit. Sen har hon läst in ett meddelande på whatsapp. Scott har spolmask och hon behöver veta hans exakta vikt för att bestämma vilken dos han ska ha.

Jag skriver vikten och sen svarar en skötare att så fort veterinären är ledig ska de återkomma. Förmodar att morgonveterinären har gått hem.

De svarar inte. Jag skriver igen strax innan åtta på kvällen. Lite irriterad så det blir bara ett frågetecken för apoteket stänger klockan åtta.

De säger att jag kan komma och hämta tabletter hos dem.

Först säger jag att jag kommer morgonen efter för jag har fått för mig att de stänger klockan halv nio. Sen sitter jag där och tuggar i mig sista biten av min kvällsmat i IKEAljusens sken kollar tiden och ser att veterinärerna har öppet till nio. Det tar åtta minuter att gå dit. Släcker snabbt alla ljus och drar iväg.

Det är folk där fast det snart är stängningsdags. Ett par med en, tror jag, katt i en bur som varit inlagd. De vill veta hur allt varit. Om hen ätit. Det har hen inte. Veterinären pratar om att de varit tvungna att sätta in kateter igen.

Tackar min lyckliga stjärna att jag bara ska hämta avmaskningstabletter.

Sen gör jag en sån där groda som skulle kunna göra så att jag blir portad från veterinärkliniken; jag tar tabletterna, som sköterskan sträcker fram, säger tack och går mot dörren. Sköterskan kallar tillbaka mig som om jag var ett olydigt barn. Javisst ja, jag ska ju betala också hahaha! ha!

Vilken himla tur att jag snappade åt mig plånboken innan jag for iväg!

Vilken himla tur att jag kom på att de hade öppet till nio!

För Scott kunde få sin första tablett igår.

Det kändes riktigt bra i mattehjärtat.