Okej! 54 år. Detta är inget slut eller början till slut.

Detta är början till förändringar.

Det säger mina fåglar som kommer och hälsar på när jag äter frukost i min trädgård.

Gärdsmygen, som vi kommer fram till att det måste vara ( får hjälp av min faster och hennes man…ett himla skickande med bilder fram och tillbaka och tjattrande med messenger leder till den slutsatsen). Bejaka nya tankegångar.

Koltrasten som praktiskt taget är min kompis och inte alls drar sig för att komma otroligt nära. Förändring och förnyelse.

Hundkompisarna som börjat prata om att jag borde hålla yogalektion med dem.

Yogakompisarna som vill beställa virkade saker av mig.

Och så får jag i present en dikt av en annan vän;

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt.
En dag då jag tar mitt första steg och vet att steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum
och resa mig upp, och stå
på golvet en stund, och fråga mig själv
åt vilket håll jag vill gå.

Ett steg i sänder!
Sedan ett steg till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
om mitt liv står därutanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: – Vänta en stund!
Idag vill jag följa min egen röst. Idag är jag ingens hund!

Ett steg i sänder!
Och sedan ett till!
Det blir härligt att se vad som händer
när man går åt det håll man själv vill!
– Kent Andersson

Själv vet jag ju varken ut eller in. Bara att något kommer att hända säkert. Att jag måste göra något nytt. Inte nödvändigtvis vända upp och ner på allt det jag har. Men något nytt.

Vi får väl se…